I två dagar nu har jag skolkat från träningen. De två tidigare veckorna har jag sprungit 7 km tre gånger i veckan (+lite annan träning) men den här veckan skulle jag öka den distansen och springa 1 mil istället. Både i måndags och tisdags klarade jag det här och var väldigt nöjd med mig själv då det är jäkligt psykiskt svårt att springa så långt på springband. När onsdagen kom gick det däremot inte lika bra att ta sig till gymmet och det slutade med att jag stannade hemma. Den lata sidan av mig lyckades övertala den beslutsamma med att jag behövde vila knäna en dag då jag hade känt LITE överansträngning i knäna när jag sprang i tisdags. Jag hoppade alltså över att träna i onsdags och i går när jag slutande jobba klockan halv åtta på kvällen var jag för hungrig för att gå till gymmet direkt. Jag gick därför hem för att äta middag och där blev jag sen kvar…
Egentligen är inte det här världens problem, men när man har en tydlig plan och sedan inte följer den blir man besviken på sig själv och (i alla fall för mig) slutar det med att jag går emot mina planer ännu mer. Om jag hoppar över träningen på onsdagen slutar det med att jag hoppar över den på torsdagen också. I värsta fall hoppar jag till och med över alla planer resten av veckan. Bara för att jag tog ett litet snedsteg en av kvällarna. DET HÄR är däremot ett problem! Jag har så pass kort tid på mig att göra mig redo för resan i sommar, att jag inte har råd att träna lite hipp som happ fram till dess. Om jag gör det kommer jag inte klara av att korsa alperna.
Så vad ska jag göra för att inte hamna i den dåliga spiralen då jag låter ett misstag leda till massa andra?
När jag bestämde mig för att göra turen satte jag upp punkter på saker som skulle bli svåra och saker jag måste jobba med för att lyckas med mitt mål. En av grejerna var att jag aktivt måste inspirera mig själv, så att jag inte låter latheten eller något annat ta över och få mig att strunta i målet jag satt upp. Det kan till exempel handla om att läsa om andra äventyrares resor eller springa upp på fjället en dag och kolla ut över bergen. Sånna här saker inspirerar mig otroligt mycket och brukar ge mig ny energi och livsglädje som jag sedan kan använda till något bra. De som känner mig vet dock att jag också är jävligt lat och när jag känner mig nere och oinspirerad har jag svårt för att ta tag i mig själv och söka inspirationen som behövs för att jag ska ha lust att t ex springa den där milen på gymmet. Men om jag inte gör det blir jag ju ännu mer deppig och ger kanske upp hela veckans planer. Eller kanske till och med hela projektets planer! Jag kan alltså inte låta det här ske!
Den här morgonen vaknade jag även av några meddelanden på Facebook som jag verkligen inte ville ha och (nu kommer ni säkert bli nyfikna men det är inget ni behöver veta) de gjorde mig jävligt besviken på mig själv. De (eller jag. det var ju mitt fel) fick mig (får mig fortfarande) att känna mig otroligt vilsen och arg på mig själv och jag vet inte vad jag ska göra…
Lite senare satt jag och kollade igenom instagram och kom in på en sida som heter ’iskogochmark’ (som ’i nöd och lust’ nästan!). Den ägs av en fotograf här i Åre och bilderna och bildtexterna på den sidan fick mig att glömma mina problem för ett tag. Istället för att tänka på problemen insöps jag av den mäktiga och vackra naturen på fotona och de fick mig att komma ihåg vad jag verkligen älskar och brinner för. Jag brinner för naturen och det är mycket för naturen jag vill göra korsningen över Alperna. Det är mycket för naturen jag har satt mina mål och därför jag måste palla mig till gymmet och följa planerna jag har. Även om jag är lite trött eller hungrig för stunden.
Jag har nu haft två dagar av lite motivation och har skolkat från träningspass. För att komma ur den här dåliga cirkeln ska jag under hela dagen aktivt inspirera mig själv och på så sätt få ny energi och motivation. Det är ett konkret, realistiskt och mätbart mål som nu är nödvändigt för att få mig på banan igen. Och jag vet att jag kommer klara det.
Lämna ett svar