Dag 14 – Tillbaka till vardagen

Sträcka: Varberg – Lyngaskär
Distans: 18 km

Klockan halv sju på kvällen lämnade vi Varbergs hamn, nästan exakt två dygn efter att vi kom dit. Vi hade väntat ut vinden helt och fick paddla i lugn och ro bland dyningarna medan solen sakta sjönk ner under horisontens kant. När det blivit mörkt kunde vi inte längre se de nyfikna sälarna som huserar längs stränderna, men det odiskreta plaskandet avslöjade att de rörde sig någonstans där ute i den stilla natten.
Kusten har nu gjort en ganska drastisk förändring, och med några få undantag så kommer vi inte att passera fler öar på ett bra tag. Långgrunda sandstränder med platta ängar ovanför har ersatt granitklipporna, och de gör ofta gränsen mellan vatten och land otydlig.

Även om det har varit skönt med lite vila och boendelyx så känns det väldigt bra att komma ut på vattnet igen. Det är fantastiskt att färdas som vi gör, så spårlöst och simpelt. Det är en svårslagen vardag.

Dag 13 – Mätta och belåtna

Sträcka: Vilodag = Varberg
Distans: 0 km

Igår tog vi oss som Emil skrev äntligen över Kungsbackafjorden och fortsatte hela vägen ner till Varberg. Vi blev väl mottagna av hans släktingar och fick äta oss mätta på god mat samt det främsta, sova i varsin säng med Tempurmadrass! Det resulterade i närmare 10 timmars djupsömn och vi var inte på benen förrän efter 10 något idag. Det gjorde inget däremot då prognoserna vi sett stämde och det blåste 13 s/m med närmare 20 i byarna. Det var hög tid för vår första hela vilodag.

Passande nog ligger våra vänner 24 Hour Meals lager och huvudkontor här i Varberg så vi passade på att säga hej och få oss en rundtur och några nya roliga smakprover. Samtidigt som vi plockade upp vår nästa ranson med mat för kommande vecka. Jag vet inte om vi berättat något om deras mat som vi äter väldigt mycket av längst vägen. De säljer huvudsakligen mjukkonserver, som mer eller mindre är färdiglagade maträtter i mjuka förpackningar som endast behöver värmas på innan de äts. Eller ja, de kan till och med ätas kalla om det är så! Det som är det häftiga med dessa om en jämför med annan ”friluftsmat” är att det är riktiga måltider på riktigt. Står det tex köttbullar med pasta så är det det, riktig pasta och köttbullar i god sås inte något tråkigt försök på att efterlikna det och det viktigaste, det är gott!

Efter att ha spenderat en trevlig timme hos Johan och gänget på 24 Hour Meals, fortsatte vi vidare för att inhandla lite nya batterier till Spoten för att förhoppningsvis få den att samarbeta med oss igen (har även mailat dem idag för att se vad de säger om att den inte gör vad den ska) innan vi fick oss en liten sightseeing i Varberg av Ingegärd och Göte. Vi fick oss även varsin STOR och god glass i samt kort därefter Hamburgare på Burger & Friends, vi åt oss mätta och till och med så mycket att Emil blev mätt på riktigt! (ni som känner han vet att det är en väldigt sällsynt sak!)

Nu liggervi här i varsin Tempursängen igen och är mätta o belåtna efter en god middag. Vi har fått tvätta kläder och haft en riktigt mysig dag i Varberg. Imorgon är det dags att bege oss ut på vattnet igen.

DSC02421

Här kan ni se hur maten är förpackad i det som de kallar för mjukkonserver.

DSC02422

Emil är nöjd över vår låda med mat och godsaker.

DSC02424

Han är också nöjd över att ha fått varm nötsås på sin glass i vad som är den största glassvåffla jag någonsin sett. Det bästa med glasstället var att de började sin meny på tre kulor och gick uppåt. Alltså det minsta som gick att beställa var tre kulor glass!

DSC02414

Kajakerna ligger fint och vilar i trädgården

DSC02432

,

En blöt tillställning, Avsnitt 2

Nu är andra avsnittet från podden ute!
Ni kan lyssna på det här eller på ställen där ni hittar poddar. Sök på Frilufsarna så borde den ploppa upp!

 

Skogstokig Avsnitt 2

Dag 12 – Kungsbackafjordens nederlag

Sträcka: Krokudden – Varberg
Distans: 35 km

Idag var dagen då vi äntligen besegrade Kungsbackafjorden och dess cirka fyra kilometer långa överfart, efter att två gånger tidigare ha stoppats av allt för kraftiga vindar. Imorse fick den ge vika, även om den in i det sista kämpade emot med isande hagelskurar som stack oss i ansiktet likt nålar. Vi drog bara mössorna långt ner i pannan och körde på, fast beslutna om att vi var starkast den här gången.

Sju timmar och 35 kilometer senare stod vi på kanotklubbens brygga i Varberg. Vi paddlade nästan bokstavligen raka vägen hit, väldigt sugna på att återigen få avverka lite distans. Längs vägen slog tre sälar följe med oss under nästan en timmes tid. De låg på ett avstånd mellan 5-20 meter bakom, och ibland försvann de för att helt plötsligt sticka upp huvudet en bit åt sidan.  Vinden mojnade helt och hållet ett tag, för att sedan vrida om och börja fläkta svagt från andra hållet. Med tanke på de mörka regnmolnen 360 grader runt omkring oss, föregående dagars blåst och morgondagens tvåsiffriga vindprognos så kändes det som att vi befann oss mitt i stormens öga.

Framme i Varberg blev vi upphämtade av släktingar till mig, och nu har vi göttat oss ordentligt med riktigt god lagad mat och varmdusch. Med tanke på morgondagens rapport om kraftig motvind blir vi sannolikt kvar här en natt till, och på schemat står inhandling av en del saker, tvättning och ett besök hos 24 Hour Meals för att fylla på vårt mat- och snacksförråd!

Skärgården har ju tyvärr tagit slut nu vilket innebär att paddlingen kommer att bli lite mindre stimulerande ett tag framöver, om än fin med sina kontraster. Idag pumpade vi upp lite musik när vi plöjde öppet vatten, och det är något som vi kommer vilja göra framöver också. Lägga gärna till låtar i vår spellista!
spotify:user:emil08:playlist:6UjU5RGzKPyiKJtughrE9B

Förresten, innan vi gav oss iväg så var vi med i ett reseinslag i Varas lokala radiokanal Radio Varan. Kul tyckte vi, det gör vi gärna om!

DSC_0346

Emil njuter av segerkänslan

DSC_0350

No hands!

DSC_0363

Vi har i alla fall väldigt roligt när vi paddlar!

DSC_0371

Allt ur kajakerna, det är en del grejer vi har med oss…

Dag 11 – Dagen vi byggde ett staket

Sträcka: Mönster – Krokudden
Distans: 7.5 km

Upp i ottan var tanken och Emil ställde klockan på 6. Vi valde igår att ta samma tält för att vara ännu effektivare på morgonen och hinna över den där kungsbackafjorden som vi ej kom över igår. Han påstår att han försökte väcka mig vid sex men att jag ej var kontaktbar varpå han gav upp. Halv 9 tror jag klockan tillslut blev innan vi började komma ur sovsäckarna. Bättre än inget i alla fall och att vi satt i kajakerna redan en timme senare tror jag är nytt rekord!

Vi tog oss ur vår halvskyddade vik vid platsen som tydligen kallas för mönster och begav oss österut mot Hålludden (tror jag den heter) för att se hur väl det gick att ta oss över de 4 km till skydd i Åsa. 4 Kilometer kanske inte låter särskilt mycket och det är det inte heller i normala fall. Om det däremot blåser på rätt ordentligt, vågorna slår fint mot skarpa bergskanter och vinden är mer eller mindre rak motvind, då är det ganska långt. Vi tog oss till en fyr ca 1 km från land utanför udden och tog där beslutet att det inte går att korsa fjärden på ett tillräckligt säkert vis. Istället tog vi sikte på en sandstrand vid en plats som kallas för krokudden (se markering för inlägget på kartan överst på startsidan). Här slog vi upp tält och började gå in mot Onsala, för att hitta en affär att köpa mat. På vägen stötte vi på en bil med en kvinna (som jag tyvärr glömt namnet på) som artigt erbjöd sig att skjutsa oss in till en plats där vi både kunde äta och handla. Helt fantastiskt hur snälla folk är mot oss paddlare! Tack för det!

Vi hamnade på Johannas i Onsala (som snart byter namn till Burger Station) där vi fick äta oss mätta. Vi fastnade hela lunchen och satt och snackade, jag drack lite kaffe och vi njöt av att få vila lite. När vi skulle gå kom vi att prata med Micke som driver stället och jag vet inte hur vi kom in på det men på något sätt berättade han att han skulle bygga ett nytt staket på uteserveringen idag. Jag som insett att vi inte har något bättre för oss idag erbjöd mig (oss, Emil var på toa) att hjälpa till och så blev det. Men först fick vi handla lite mat etc på Hemköp tvärs över.

Nu x antal timmar senare sitter vi båda här, har hjälpt till att bygga ett nytt fint staket, fått pizza, öl och varsin varmdusch som tack för hjälpen och dessutom ska vi få skjuts hela vägen tillbaka till vårt tält. Det kan helt enkelt inte bli mycket bättre än så här när en blir inblåst i Onsala.

Tack för det!

DSC_0555

Emil som drar upp kajaken på dagens landningsplats

DSC_0557

Rivning av gammalt räcke.

DSC_0559

Nytt räcke skruvas upp

DSC_0561

Nästan klart!

Dag 10 – Då maten tog slut

Sträcka: Onsala Sandö – Mönster
Distans: 10,5 km

Återigen har vinden friskat i och vi sitter nu traditionsenligt inblåsta i tältet och poddar. Efter en relativt lugn och fin morgon på Onsala Sandö (förstår verkligen inte namnet, det finns ju ingen sand alls?!) så började det blåsa upp, och vår plan att nå Varberg till kvällen gick i spillror. De ostliga vindbyarna piskade upp vatten på oss, och efter ett tag var det svårt att ens driva kajakerna framåt. Förmodligen blåste det konstant cirka 12 m/s, rakt motsatt vår färdriktning. Efter att under 20 kämpiga minuter paddlat 200 långa meter bestämde vi oss för att det inte var lönt att fortsätta. Bakom en liten ö söder om Runsås hittade vi skydd, och här sitter vi än, på en vacker gräsplätt vid en sandstrand med regnet smattrande mot tältduken. Väderprognosen lovar mindre vind fram mot klockan 20, så planen är att äta middag och sen sticka iväg igen. Vi längtar båda efter Varberg, nästan mer än efter chips. Och juste, maten är snart slut och toapapper är ett minne blott.

DSC_0327

Här sov jag i natt, väldigt mysigt!

DSC_0331

Bara för att Emil var så nöjd med sin improviserade tarpuppsättning med stenar i paddlarna som höll fast tarpens öglor.

DSC_0333

Här är vi typ nu, fast på andra sidan vattnet. Ganska lugnt i alla fall.

Dag 9 – Var tog skärgården vägen?

Sträcka: Rivö – Onsala Sandö
Distans: 32 km

Idag slog vi rekord i att vara sena iväg och klockan stod på halv 2 när vi tillslut satt i kajakerna. Det är som att det blir svårare och svårare att ta sig ur sovsäcken på mornarna och jag vet inte riktigt varför. Kanske kan det bero på att det varit lite ”råare” i luften?
Vi slapp i alla fall regnet på morgonen (förmiddagen) och kunde enkelt göra oss redo samt ta oss i kajakerna med planen att försöka ta oss en ganska bra distans ändå. Målet är att kunna ta oss till Varberg på Onsdag, där vi ska hälsa på Emils morfars kusin (det är närmare än det låter brukar han lägga till, vad nu det betyder) samt plocka upp mer mat. Troligtvis kan det komma att bli en vilodag där också vilket kan vara riktigt gött. Dagen idag har annars inte varit särskilt speciell, det har blåst ganska lite och paddlingen har gått förhållandevis lätt. Det är lite tråkigt att det blir mindre och mindre öar bara ju längre söderut vi kommer. Helt plötsligt finns det snart knappt några öar kvar. Var tog skärgården vägen?

Idag, tillslut,  släpptes också Låt Östersjön Leva filmen som vi filmade vid starten av hela denna paddling.  Kul att få se sig själv framför kameran och jag tycker att den blev riktigt bra. Hoppas den kan inspirera några till att komma ut och hjälpa till att ta LÖL-skrinet längst kusten!

Här hittar ni filmen:

Dag 8 – Möten ger minnen

Sträcka: Åstol – Rivö
Distans: 40 km

 

Veckans möten:

Lars och Maria träffade vi efter att helt slutkörda anlänt till Lilla Kornö och bestämt oss för att det fick räcka för dagen. Medan vi slog upp våra tält gick Lars förbi med deras hund, och efter lite småprat erbjöd han oss att få ladda upp våra elektronikprylar inne i segelbåten. Vi följde tacksamma med in i kabyssen, och rätt som det var satt vi och drack flera sorters whiskey och pratade om historia, framtidsplaner, skärgårdsliv, miljön och allt där emellan. Generösare och trevligare personer är nog svårt att att hitta på sjön, så vilket sjukt flyt vi hade som bara ramlade rakt in i deras gästvänlighet. Jättetrevligt var det i alla fall, och vi kände oss otroligt nöjda när vi några timmar senare vinglade tillbaka till tälten för att äta en alldeles för sen middag. Whiskey på tom mage gör ju sitt…
Lars och Maria; ni gjorde ett avtryck och vi kommer inte glömma er i första taget. Hoppas allt är gott på Ballyhoo och att vi ses igen i framtiden!

DSC02394-2

Lars och Maria med hund och båt på bryggan i Lilla Kornö.

 

Mitt första möte med Leif och Pia var när jag kall och blöt iklädd torrdräkt, kapell och flytväst staplade köksvägen rakt in på Åstols Rökeri för att se om vi kunde äta där. De bara log och sa att det inte var några problem alls. Efter att på ett väldigt graciöst sätt förtöjt kajakerna balanserande ståendes i sittbrunnen tog vi oss in igen, nu genom rätt ingång. Även om Leif sa att det gick jättebra att sitta i torrdräkten och äta så måste jag erkänna att vi båda kände oss lite missplacerade på den fina restaurangen. Den känslan försvann dock snabbt, allt eftersom att den genuina och avslappnade servicen fick en ännu mer vänskaplig ton. Vi fick även annat att tänka på, för inte var bara de som drev rökeriet jättetrevliga, maten i sig var helt otrolig! Vi njöt av varsin fantastisk Ljugarbänk och blev sedan kvar en stund för att prata. Ledsen om vi drog ut på er kväll, men vi hade verkligen jättetrevligt! Vi önskar er all lycka till med restaurangen och ser fram emot att se filmerna när de kommer ut. (Glömde nämna det, både Leif och Pia sysselsätter sig även som skådespelare!). Stolt kan vi också säga att ett klistermärke med Frilufsarnas logga pryder dörren till köket inne i rökeriet, tack för det!

Leif och Pia på scenen inne i restaurangen.

Pia och Leif på scenen inne i restaurangen.

 

Dag 7 – Har det redan gått en vecka?

Sträcka: Danholmen – Åstol
Distans: 28 km

Tiden flyger förbi och uppenbarligen är vi redan vid slutet av dag 7. Imorgon startar vi alltså vecka nummer två. Dagarna flyter ihop sakta och säkert och jag tror att det är bra för oss att vi bloggar också. Det är inte bara för er 😉

Idag har varit en dag med nordliga vindar igen, vilket betyder medvind men svinkalla vindar från norr. Efter ett kort stopp för handling på Tempo i Mollösund (som förövrigt hade en brygga reserverad för kajaker!!!) har vi paddlat på ner till strax nordost om Marstrand till en ö vid namn Åstol. Jag har sedan ganska länge gått och längtat efter en riktig västkustmiddag med räkor och annat gott. Det var också vår förhoppning när vi gick in i hamnen vid Åstol. Vi möttes direkt av en god doft som vi gissade kom från en byggnad som det stod ”Rökeri” på. Det såg dock ej ut att vara en restaurang så vi fortsatte in i hamnen för att upptäcka att där inte fanns något. På vägen ut kände vi båda att det kunde passa med ett toabesök och då det fanns en passande brygga gick vi i land och på toa. Medans jag väntade på Emil läste jag på en skylt och upptäckte att det rökeri vi tidigare passerat (som nu låg ca 50 m bort fågelvägen men med vattnet mellan) var öppet och serverade mat. O det krävs ingen raketforskare för att förstå att ett rökeri serverar sånt jag gått och längtat efter hela veckan!

Vi hoppade i kajakerna och tog oss över till andra sidan, gjorde en ganska akrobatisk urstigning då bryggan var ca 1.5 m hög, och en ännu mera akrobatisk ankring av kajakerna som bland annat innefattade att Emil stod  i sin kajak och knöt fast sin i bryggan. Då allt det var klart var det dags att gå in. Som jag tror jag skrivit tidigare känner man sig ganska malplacerad då en trampar in med torrdräckt men vi blev väl bemötta av Leif och Pia som driver stället. Hungriga som vi alltid är nu för tiden beställde vi in det största de hade. Varsin Ljugarebänk, innehållandes rökta räckor med Aioli, Vitlöksmarinerade musslor och vad som kan vara världens godaste rökta lax. Till det fick vi potatis och lite grönsallad. Vi fick order om att äta oss mätta och säga till om vi ville ha påfyllning av något och när vi berättade om paddlingen fick vi dessutom lite god Fisksoppa till förrätt. Kan det bli bättre? Jag tror nog inte det, så alla ni som kommer efter oss, och alla andra, Åstols rökeri rekommenderas starkt när ni passerar 🙂 Ber ni snällt får ni även slå upp tältet i parken på ön där vi just nu ligger och ska sova gott 🙂

DSC_0520

Den där tältplatsen full av gåskit… Men det var en fin morgon i alla fall 🙂 

13091791_10207408428463635_324039877_o

En brygga reserverad för kajaker! Kan det bli finare?

13064120_10207408427503611_1198579121_o

Bild inifrån hamnen i Åstol

DSC_0527

Den där underbara laxen

DSC_0529

mmmmmmums! 

Dag 6 – På en bädd av gåsskit

Sträcka: Lilla Kornö – Danholmen
Distans: 34 km

Idag har följande hänt:

  • Vi har fått ta vår första varmdusch, fantastiskt! Stort tack till er på Lilla Kornö som var så otroligt gästvänliga och generösa mot oss!
  • Vi har tagit vår mest effektiva lunchpaus hittills. Vi åt mjukkonserver från 24 Hour Meals, vilka vi värmde på botten av sittbrunnen under tiden vi paddlade. När de sedan var redo att ätas så kopplade vi bara ihop kajakerna och drev med vinden i ryggen österut tvärs över fjorden från Lysekil. Inte taget ur instruktionsboken direkt, men det funkade nu när det inte var några båtar ute.
  • Jag har paddlat några kilometer med öppet fikaskott, fram och tillbaka i med- och motvind eftersom Emil glömde sina solglasögon på ett litet skär. Alltså inte öppet som i att det inte var ordentligt stängt, utan som i att luckan låg på annan plats…

Nu ligger vi på en ö full av gåsbajs och utan tältplatser, men inte klagar vi över det, för vinden har mojnat och fullmånen gjorde en storartad entré vid horisonten. Det är bara dag sex på vår resa, och även om det känns som att vi varit borta betydligt längre tid så känns det inte som att vi har paddlat mer än två dagar. Märkligt det där.

DSC_0248

En ny vän som snällt lät oss hälsa på i segelbåten.

DSC_0252

Lilla Kornö var en riktig idyll, jättevackert!

DSC_0254

Blommor och grönt, frodigt gräs fanns där också.