,

Då var det klart!

Ja igår slogs det fast att vi, Emil och jag, blev nr 170 och 171 att erövra Havspaddlarnas Blå Band. Vi kunde även konstatera att vi slog rekordet i att ha den tidigaste starten! Detta efter ett trevligt jurymöte hemma hos Jim Danielsson som tillsammans med Thorvald Nielsen var dagens jury. Kartorna granskades tillsammans med loggboken innan den högtidliga och raka frågan ställdes till var och en av oss med fast ögonkontakt.

”Med din Kajakära som borgen, har du tagit del av reglerna, förstått och följt desamma?”

När det officiella var avklarat serverades mackor och lättöl och kajaksnacket kunde börja, erfarenheter och historier bytas och vår HBB-paddling firas. Projektet Havspaddlarnas Blå Band 2016 har därmed nått sitt slut och det här kommer att vara mitt sista inlägg under denna kategori.

 

Men innan dess är det ju hög tid för en ordentlig sammanfattning!

En ordentlig sammanfattning av en resa som i sig tog 79 dagar, men innan dess tog upp tid i närmare ett år. För idén kom ju till mig redan våren 2015, när Pontus berättade om sin HBB-paddling där vid lägerplatsen på Landsorts nordligaste spets.

Därefter började tankarna flöda och sökandet efter information startade. Vad behöver jag veta innan jag ger mig av? Vad behöver jag ha med mig? Vad för kajak är smart att ha? Hur ska en paddla? Hur långt klarar jag att paddla om dagen? Vilka vägar ska tas? Var ska jag köpa mat? Ja frågorna var många och fler kom längs vägen. Svaren däremot dök inte upp lika lätt som jag hoppats. Jag bestämde mig därför att försöka göra en blogg som svarar på frågorna om planeringen inför ett HBB, ett beslut som jag så här i efterhand inte tror att jag är den första som tagit och vet att jag definitivt inte är den första som misslyckats med. För inte har vi lyckats besvara alla de där inre frågorna en har innan en långtur. Eller så har vi det utan att veta om det…

När jag tittar tillbaka i bloggen hittar jag inlägget ”25 dagar kvar till start”. Där skriver jag om hur den stora förberedelsen sker inom en själv, och jag tror att mycket handlar om just det. En mental förberedelse som egentligen inte handlar så mycket om hur du ska paddla eller sånt, utan mer om att hitta en inställning eller ett mindset som gör dig beredd på allt som kan komma att ske. För något jag kan lova dig är att saker och ting kommer inte gå som planerat. Om du nu ens kan detaljplanera en långtur runt Sveriges kust…

Ja ja, det här inlägget blev ju lagom osammanhängande och bra. Hur som tror jag det jag försöker säga är följande:

Funderar du på att paddla Havspaddlarnas Blå Band så tycker jag att du ska det. Att bara ens rikta tanken mot det betyder att det kommer vara något du aldrig ångrar. Du kommer få med dig minnen för livet, och som Jim så fint sa igår; göra massa insättningar på ditt erfarenhetskonto. Om du har några frågor, eller ja, när du börjar komma på dina frågor, tveka inte att höra av dig till oss här på bloggen så lovar jag att vi kommer göra allt vi kan för att hjälpa dig längs vägen i din planering. Men kom ihåg att det viktigaste är inte att planera allt in i minsta detalj. Det viktigaste, det är att njuta!

Miniatyrkajak

PS.1. Vi kommer att ställa ut lite bilder från vår paddling på Fotomässan i Stockholm nu i november. Då kommer även jag att finnas på plats i Stockholm Fotomaratons monter.

PS.2. Självklart kommer bloggen Frilufsarna.se att fortsätta leva trots att detta projekt är över. Det här är bara början på ett par långa liv med stort fokus på friluftsliv, och vi hoppas att du vill fortsätta följa oss, även fast vi inte alltid paddlar 😉

DS.

 

 

, ,

Ågelsjön

Trots att vi visste att det skulle regna gav vi oss iväg till Ågelsjön. Vi hade planerat att stanna två nätter men det slutade med en natt och ingen klättring. De blötta väggarna lockade inte helt enkelt. Däremot hann vi reka området som i sig verkar mycket lovande.

Trevligt område med ett 20 tal väggar uppdelade i två områden separerade med en promenad på 15 minuter. Eldstäder, papperskorgar och plats för flera tält. I Sommartid är det även en utmärkt badplats med fint vatten och i övrigt ett utmärkt friluftsområde.

Typ av klättring: traditionell och mix

Svårighetsgrad: 6 på traditionell

 

För mer information kolla Sverigeföraren eller 27 Crags

Prylar

Tyckte att det passade att skriva ett inlägg om prylar då jag de senaste veckorna uppdaterat min friluftsgarderob inför en kommande cykel-tur och fjällvandring och fortfarande har några tips från min vandring i somras.

Fötter:

När det gäller fötterna har jag ett ett par vandringskängor från Meindl och de är stabila och rejäla så man inte vickar fötterna MEN på grund av de är ganska låga och har ett material som inte tycks vara helt vattentätt så är risken att behöva gå runt med ett fotbad mycket stor. Om man vet att det ska vara torrt dit man ska, absolut, stabila skor som går snabbt att gå in. Men mitt kommande köp blir ett par höga skalkängor som inte ska läcka in vatten men mer fotsvett för jag nog räkna med samt att jag behöver gå in dem i mycket god tid.

När det gäller skavsår – plåstra om fötterna innan det dyker upp! Använd leukoplast, kirurgtejp eller sporttejp (inte compeed!). Ibland får man skavsår av ryggsäcken så där gäller samma sak. Det är inte bara på grund av skorna man får skavsår, utan även strumporna. Har du ett par väl ingångna skor men nya strumpor – testa strumporna innan. Använd en så kallad ”liner” mot huden och beroende på tempratur en till tunn strumpa eller en tjockare.

 

Regnkläder:

På min vandring hade jag en Haglöfs skaljacka med Gortex-material. Det är även samma jacka som jag åker skidor i. Problemet var att jag allt för ofta blev dyngsur i den och har två saker att säga om det. Första är att en gortex-jacka inte ska läcka oavsett om du har en tung ryggsäck på dig för att jackan ska ha tillräckligt med vattenpelare. OM din jacka läcker in så reklamera jackan! Det gjorde jag nu i veckan och jag hade rätt att gortex-materialet var fel och fick alla pengar tillbaka så spara därför på alla kvitton. Det andra jag har att säga är att mitt i sommaren kan det bli lite väl varmt med en skaljacka som min, så även om jackan inte läcker kommer dina underställ bli blöta men då av svett. Istället för en skaljacka/regnjacka kommer jag nästa vandring (och cykelturer) använda en regnponcho med mina regnbyxor till. Luftigt och lättpackat! Och en tredje sak. För att gortex-plaggen ska fylla sin funktion måste du hålla dem rena och tvätta dem och ibland impregnera dem. När du tvättat så stoppa in dem i torktumlaren med värme alternativ i torkskåpet för utan värmen aktiverar du inte ”tillbaka” gortex-funktionen.

 

Underställ:

Vi har alla olika känslighet för kyla och värme så vad du ska ha på dig när du vandrar/håller igång är upp till dig. Men en sak jag saknade i somras var en underställs-tshirt. Långärmat var för varmt och ett linne skavde. Om du sover i underställ se då till att inte använda det under dagen utan endast för kvällen/natten.

 

Sova:

Om du ska sova i ett tält måste jag säga att Hilleberg är det bästa! Varför? Inte bara för kvalitén och att de kan bli riktigt lätta, men de är också bra för oss lite längre personer då även tunneltälten har en maxhöjd där man kan sitta upp hyfsat bra utan att få nackspärr!

Vill du gå på vikt och pris på ditt liggunderlag? Ja då är cellplast det bästa! Och tycker du då att de tar plats? På en ryggsäck sitter de ju ändå utanpå och tar ingen extraplats. Däremot ingen höjdare om du ska paddla, då det kan bli svårt att trycka ned liggunderlaget i skotten. Och detsamma gäller en stor sovsäck.

Så, sovsäck….jag som är otroligt frusen av mig måste alltid ha en varm sovsäck för att vara på säkra sidan, men det tar emot då min sovsäck väger över 2 kg och min lättare har en komfort på +6. Så efter mycket letande och prispressande så har jag hittat min perfekta sovsäck. Marmot Helium, längd på 183 cm, komfort temperatur på -3,8 och väger under 1 kg. På detta har jag ett sovsäckslakan som ska höja komforten med 6 grader och håller dessutom självaste sovsäcken ren.

 

Elektronik:

Är hur nöjd som helst med min solcellsladdare från teknik magasinet! Hinner göra massa laddningar på kamera och telefon innan man måste ladda på den igen. Den har ju solceller så om det krisar går det såklart att använda dom. Har du även en Samsung-mobil så fungerar samma sorts laddare till mobilen som solcellsladdaren.

 

(http://frilufsarna.se/grona-bandet-2016/grona-bandet-packlista/ )

Vad är ett Äventyr?

Jag har länge ogillat att använda ordet ‘äventyr’ när jag ska berätta om de längre turer jag har gjort eller om de jag drömmer om att göra. För på många sätt är de inge annorlunda från andra turer jag gör och på många sätt kan andra, mycket kortare och mer spontana turer vara extremt mycket mer äventyrliga. Så vad är det då som definierar ett äventyr och varför kallar vi vissa turer äventyr och andra inte?

Personlige föredrar jag att säga att jag ska ut på tur mer än att säga att jag ska ut på ett äventyr. Jag tycker på något sätt att ordet äventyr låter så extremt och omysigt. Eller kanske rättare sagt, att njutningen inte är det som ligger i focus. Jag tycker också det låter som man försöker förcoola det man ska göra och som om man nästan höjer upp sig själv till en nivå som andra människor inte är på. ”Jag ska ut på ett äventyr! … Och det ska inte du.”

Att meningen med ordet ‘äventyr’ är att det ska låta coolt och exkludra andra är ju helt fel. Det är ju inte det som är tanken med ordet och det är inte Helt så jag ser på det heller. Det är dock min personliga Känsla av ordet och den ligger alltid där, bak i mitt huvud, och gör sig påminnd när jag ska berätta om de längre turerna jag har gjort eller de jag drömmer om att göra.

Samtidigt har jag också en helt annan uppfattning av ordet. Jag tycker inte riktigt går att sätta fingret på vad som är ett äventyr då det helt beror på vem det är som upplever det. Vad som är ett äventyr för en person kanske inte alls är ett äventyr för någon annan, och det som den personen tycker är äventyrligt kanske den första tycker är dötråkigt. Det beror alltså helt på tidigare upplevelser och erfarenheter och kanske även på olika personligheter. Något som ändå verkar vara en gemensam nämnare för det som kallas äventyr är att det ska innehålla någon grad av ovisshet. Till exempel; Vart ska jag? Hur ser det ut där? Kommer min utrustning att hålla? Kommer JAG att hålla? Osv..

Om det finns oklarheter och frågetecken i turen är det alltså ett äventyr. Eller? Håller du med? Vilken grad av oklarheter krävs i så fall? Och ska man tänka på det här när man planerar ett äventyr? Då får man komma ihåg att strunta i att planera vissa saker. Att vara lite hastig när man gör sina förundersökningar, så man missar grejer som sedan, under turen, skapar problem och ovisshet som alltså gör att det kan kallas för ett äventyr. För en perfekt planerad och genomförd tur är inget äventyr. Även om det handlar om att skida till nordpolen. Är det så?

Jag tycker som sagt att vissa korta turer jag gör är äventyrligare än andra längre. Även om de korta kanske bara pågår i några få timmar och är några få km från min trygga lägenhet och mitt hem. Många gånger kan jag till och med uppskatta de där nära och korta äventyren mer. För de har inga förväntningar eller krav på sig. De har inga förbestämda mål eller planer. De bara blir vad stunden bestämmer att de ska bli och det som upplevs upplevs med förvåning och uppskattning, inte som ett självklart svar på det krav man har satt upp. För mig behöver alltså inte ett äventyr vara en viss längd utan det kan egentligen vara hur kort som helst, bara personen som upplever det ser det som ett äventyr.

Så vad tycker du är ett äventyr och hur ser du på det? Och nästan ännu mer intressant, vad är en ‘äventyrare’!?

,

Runsa

Söderläge med sjöutsikt. Klippans placering väger upp för den 500 m långa approachen. Här finns fina tradvänliga sprickor, det är dock dåligt med bultade leder. Eftersom utbudet är ganska tunt med övervägande ”svåra leder” får du som klättrar 6c och uppåt ut mest av den här klippan. OBS! Det råder tält- och eldförbud i området.

Mer information på 27 Crags