, ,

Syttende mai & vilodag

Småsliten i kroppen efter fyra turer på tre dagar så kändes det som att det var dags för en vilodag. Vi tog sovmorgon och åkte sedan och hälsade på en annan Johanna som även hon och hennes gäng från Björkliden var på Lyngen och turade. Vi mysfikade, åt middag och tog en nap vid vattnet.

Dagen efter gjorde vi en roadtrip till Tromsö och firade 17 maj, käkade falafel och lyssnade på live-musik. Vi passade även på att flytta vårt camp längre söderut på Lyngen för att komma närmre de högsta topparna i området.

, ,

Sultinden – från camp till topp

Efter midnattsturen med Jonna så var jag rätt sliten i kroppen, men eftersom vädret fortsatte vara så otroligt fint tog det emot att sova bort hela dagen. Johan, Johanna och Jonna åkte söderut vid lunch och Rosalinn hade börjat känna sig mer krasslig igen, men jag och Mathias var ändå sugna på att göra någonting på eftermiddagen. Vi packade väskorna, spände skidorna på ryggsäckarna och knatade sedan iväg mot Sultinden, tusenmeterstoppen precis ovanför vårt camp.

, ,

Midnatt på Litle Galten

Jonna hade länge velat göra en tur på natten, och eftersom det var hennes sista dag på Lyngen kombinerat med en väderprognos som visade på molnfri himmel, så passade det alldeles utmärkt samma kväll. Något trötta efter dagens bravader på Björndalstindan gav vi oss av i solnedgången, allt medan solen la sig lägre och lägre vid horisonten. Under tiden vi gick skulle den hinna ta sig ett ynka dopp, knappt under havsytan, för att sedan återigen stiga upp och kasta ljus mellan toppar och fjordar. Utsikten var helt magisk, och på vägen ner fick vi till och med åka kallpuder. En tur jag sent kommer att glömma!

, ,

Bjørndalstindan

Dag två på Lyngen bjöd även den på strålande sol och en helt molnfri himmel. Hela gänget tillsammans körde vi norrut och spanade efter toppar som såg lagom avancerade ut för en chilldag. Valet föll ganska enhetligt på ett pass som skulle leda oss upp till Bjørndalstindan, en topp med fantastisk utsikt och ett fint långt åk ned!

, ,

Russelvstind

Min kursvecka med fjälledarutbilning i Abisko och Kiruna var över, och med stor förväntan och en smula nervositet styrde Mathias, Rosalinn och jag racerbilen Gröna Ärtan norrut. Jag hängde med som på ett litet bananskal, i sista stund hade de övertalat mig att packa mina sommarvallade skidor när jag for norrut, och nu satt jag där i en proppfull bil, inklämd i framsätet.

Framme på kvällen efter en lång och scenisk körning så mötte vi upp Jonna, Johan och Johanna som åkt från Abisko tidigare samma dag. De hade gjort sig hemmastadda på en sjysst tältplats precis vid vattnet, omringad av tusenmeterstoppar. Vi grillade och åt innan det var dags att krypa ner i tälten, förväntansfulla inför morgondagen.

På morgonen hade Rosalinn och Mathias börjat känna sig krassliga och bestämde sig för att vila, men vi andra åkte iväg till den nordligaste delen av ön för att ta en uppvärmningstur på ett berg vid namn Russelvstind. Vädret var strålande vackert och det blev en riktig kanondag!

Strålande 1 maj-klättring

Dagen var lika röd som blodet på Emils tröja, och solen stekte hårdare än alla lökiga bouldrare på ett klättergym tillsammans.
Att det var 1 maj ville vi givetvis utnyttja till det yttersta, så vi spenderade dagen vid Ryssgravens klätterklippa ute i Kungsängen. Hampus och Emil varvade klättring med fika, medan Lisa och jag gick all in på fikan. Jag hann dock med att knäppa några bilder på de två apliknande varelserna som hoppade runt och petade in metallklumpar i klippans håligheter hela eftermiddagen, och typ så här såg det ut: