Allt handlar om att vara först. Vara den första i liften upp, vara först i den pistade backen, vara den första som får göra spår i det nya pudret. För någon dag sedan räckte det inte med att vara den första när liften startar. Klockan 05:15 ringde telefonen och beordrade mig att gå upp trots molnen som låg över himlen och skymde topparna. En timma och 30 minuter senare var jag uppe över trädgränsen, molnen lättade från himlen och ljuset gjorde att konturerna för berget syntes. Efter att ha kollat på soluppgången kändes de 45 minuterna som vi gick väldigt löjliga när vi på två minuter var nere där vi började igen. Men det var ändå något som kändes bra. Vi var först. Jag har sakta börjat förstå de som jag tycker är galna som klättrar upp på farliga toppar bara för att få ett åk där ingen annan har åkt innan dem. Vem vill inte vara först?
En annan sak som jag ville ta upp är hur man blir en bra skidåkare. En viktig del är att känna till tekniken och kunna projicera den i verkligheten. Att gå på skidskola från tidig ålder och lära sig grunderna är en fördel. Att sedan lära sig mera teknik, såsom att carva, göra korta svängar och arbeta med kroppen och stavarna gör att du kommer åka bättre och snyggare. Med denna kunskap kan du åka bra och snyggt när förhållandena är toppen. Vad händer när det går lite för fort? Vad händer när backarna bildar stora snökullar? Eller när det är isigt underlag? Du blir rädd. Rädd för att ramla. Rädd att göra illa sig. Rädd. Då är du inte längre någon bra skidåkare. Så fort rädslan tar över och håller tillbaka din förmåga gör du inga bra åk längre. Du bromsar in. Plogar. Kanar ner på skidorna. Jag är rädd ibland. Vissa dagar är dåliga dagar då jag håller tillbaka min förmåga och gör onödiga bromsar, tappar kontrollen lätt på skidorna, vilket i sin tur gör mig ännu räddare för att skada mig. Andra dagar är mina bästa dagar. Jag känner ingen rädsla. Jag flyger fram mellan snökullarna, jag carvar på isigt underlag, jag älskar när det går för fort så jag kör om alla. Jag ramlar när det inte gå som jag tänkt mig, men ställer mig upp och åker på som vanligt. De dagarna är jag en bra skidåkare. När jag inte låter rädslan ta över. Ju mer jag åker desto mer sällan kommer rädslan, och ju mer jag åker desto mer vågar jag testa, och ju mer jag testar desto bättre blir jag.
Lämna ett svar