Efter alperna i våras kom 2 månader i Stockholm. Helt okej chans att hinna se vänner och samla nya krafter. I mitten av juni begav jag mig uppåt i landet för lite semester och för att 1 juli bege mig till Abisko. Väl i Abisko mötte jag gänget för att i en veckas tid vara ute på fjället. Första vandringsdagen började klockan 2 och resan in mot Norge började. Tack vare midnattssolen kunde vi hålla på i närmare 12 timmar. Andra dagen bjöd på regn och ca 300 meters ”vandring”. Efter 6 dagar på fjället hade vi fått se en bit av Sördalen, försökt göra en toppbestigning, tagit massa bilder, kollat på stenar, kollat på blommor, lagat god mat, sett örnar och massa fina vyer. Efter dessa 6 dagar räknade vi ut att vi gått ca 5 mil. Jag kan då meddela att den sista och första dagen bestod av 1,5 mil vardera. Men vi fick vara ute och det är ju det som räknas.
Den regniga sommaren fortsatte på Gotland och vidare upp till Norge. I Bodö blev det tyvärr inget friluftsliv utan bara asfalt och betong. Tillslut fick jag nog och jag bestämde mig för att åka tvärs över till Sverige som skulle ta ca 8 timmar. Efter lite research så fanns inte det alternativet så jag fick sätta mig på bussen upp till Narvik och byta till bussen in till Sverige och klev av i Abisko. Andra gången denna sommar. Denna gång mycket mörkare än den första. Där träffade jag min vän Emil som så snällt erbjöd sovplats. Efter min skönhetssömn gjorde jag mig klar och gick till tåget som skulle visa sig vara försenat. Inte nog med att det var försenat, men min buss i Kiruna skulle ha passerat långt innan jag skulle hinna dit. Så fick en tågbiljett som senare skulle bli inställd efter halva vägen. Väl på det 2 timmar försenade tåget berättade jag min snyft historia för konduktören som såg till att jag fick en plats på tåget hela vägen till slutstationen. Ja, även denna gång blev det inte så. Fick en plats hela vägen till en plats mitt ute i skogen där alla fick sätta sig på en buss och åka på en guppig väg resten av resan… Två dagar efter jag lämnade Norge var jag på platsen som kunde tagit 8 timmar att ta sig till. Vilken resa….
Norrland bjöd på varmt väder och mycket cykling och paddling, även en del tappra försök att ut och springa. Efter nästan 3 veckor var det dags att säga hej då och välkomna Lisa J till Stockholm.
När Lisa J kom hit blev det skogsvandring Ajda-style. Skogvandringen blev inte som jag är van med. Har svårt att förstå hur andra inte kan vara i naturen på samma sätt som jag. Men det var kul att det var hon som kom upp med förslaget, för annars hade jag nog känt mig som någon bov i det hela som lurat ut henne i skogen och där hon fick den värsta natten i hennes liv och fick barr och jord i maten och äta blåbär från naturen och inte från frysen. Efter denna ”lyx” vandringen så blev det paddling i city och vi hade vädret och humöret på våran sida.
Efter Lisas besök blev det del häng på kajakeriet och sedan en sväng till Grekland. Efter Grekland blev det hemma i Stockholm igen. En dag blev det cykling ut till Gåseborg för att kolla på när killarna klättrade. Själv ville jag bara ut i skogen och få laga mat på stormkök och vara social. Veckan därefter for jag och syrran ut på en biltur som slutade på Fruberget/Frubergsgrottan. Båda hade på sig sina ”finare” friluftskläder så ingen var sugen på att känna friktionen mellan kläderna och klippan men det var en fin höstdag med bra lunch-vy.
Det senaste på friluftsfronten skedde förra helgen. Då begav jag och Emelie oss ner till Nynäshamn för att ta båten över till Gotland. Med fullpackade cyklar rullade vi ut från båten i Visby klockan 3 redo för helgens utmaning – cykla runt Gotland. Ingen av oss hade cyklat så långt och vi visste inte hur långt vi skulle orka innan kroppen gav upp. Det första vi upptäckte när vi började cykla var hur varmt det blev. Vi hade klätt oss på tok för mycket för denna soliga eftermiddag. Efter tillrättningspausen så hade vi korta pauser 1 gång i timmen. När mörkret och regnet började falla kom vi till Sproge (ca 5 mil söder om Visby) som beräknat. Men det hade bara blivit 3 timmar på cykeln den dagen så vi kände att vi hade orken i kroppen att fortsätta en bit till trots mörkret som var mörkare än döden själv. Klockan 8 var vi framme i Burgsvik där vi satte upp tältet på en rastplats. Olyckligt val då bilarna som körde förbi oss sökte med sina strålkastare in i vårat tält och varenda gång kändes det som att bilen var påväg rakt på oss.
Klockan 6 på morgonen klev vi upp och halv 8 var vi påväg ännu mer söderut mot Hoburgen. En fin och ödslig cykling. Cyklandet fortsatte norrut mot Hemse där vi satte oss utanför kyrkan och åt vår misslyckade lunch. Ännu ett experiment som inte gick hem. Det blev pasta mos med korv. Cyklingen forsatte mot Ljugarn och tack vårt försprång från dagen innan fortsatte vi förbi, blev endast ett energi-stopp på Konsum. Klockan 6 när solen försvann var vi i Åminne på ett perfekt campingställe. Där slog vi upp tältet när det fortfarande var ljust och gick ner till stranden och åt vår middag. Senare tog vi en promenad för omväxlingskull för att det blir rätt monotont att bara cykla.
Efter en god natts sömn vara vi redo halv 8 att cykla iväg. Denna morgon med frost längs vägrenen och solen strålar som försökte tränga igenom dimman på de tomma gårdarna. Det var kallt. Det behövdes tre lager kläder och ändå var det kallt. Efter vi åkt förbi Lärbro och kommit till västra sidan av Gotland blev det såpass varmt att det var varmt att cykla i bara underställ. Klockan halv 11 var vi utanför mataffären i Stenkyrka redo att köpa mat för resten av dagen. Visade sig dock att på söndagar öppnar de 12 så vi fick stretcha och äta lunch tills de öppnade. Efter handlingen hade vi 7 km kvar till stugan och dessa 7 km gick på en kvart, det var ingenting jämfört med vad vi cyklat innan.
Måndagen cyklade vi de sista 1.5 milen till Visby, som även dom gick väldigt snabbt. Där firade vi med en god sallad och god kaka till. Sammanlagt cyklade vi 30 mil och trodde aldrig att det skulle gå så bra som det gjorde. Vi låg före i vår planering redan från första start till slutet.
Lämna ett svar