Söndagen blev en chilldag som efter en sovmorgon spenderades med soffhäng, massage och akroyoga på vardagsrumsgolvet. När himlen efter lunch sprack upp tog vi en promenad till längdskidspåren, och passade samtidigt på att leka av oss ordentligt i snön. Vid klockan halv tre var det dags för våra fantastiska helggäster att ta E14 tillbaka till Östersund, men i det fina vädret kände vi oss inte riktigt nöjda med dagen än. GEmil droppade idén att ta stighudarna upp på berget ovanför stugan i Duved, så vi svidade om till toppturskläder och begav oss.
Alexandra och Lisa glassar på Solhyllan, som verkligen levde upp till sitt namn idag.En kvart innan stängning tog vi sittliften till toppen av Duvedsområdet, och efter att ha hudat på fortsatte vi upp över krönet.Lifthuset försvann snabbt utom synhåll, och det vindpinade kalfjället bredde ut sig framför oss. Bakom topparna tornade grådunkla moln upp sig, men den nedgående solen vid horisonten i sydväst fick de sista små träden att kasta långa skuggor i snön. Vi tog ut en kompassriktning och fortsatte genom bristande skare och drevad lössnö.Efter ungefär 30 minuter låg solen och nosade på horisonten, så vi knäppte några bilder och ställde sedan om pjäxorna till åkläge.På vägen upp hade vi spanat in en liten men lång ravin där snön såg fluffig ut, och den blev också vårt vägval ner. Snön var av blandad kvalitet, men mestadels kunde vi skvätta puder mellan buskarna. Åket avslutades i områdets västligaste pist, och när vi skråade in till stugan var det med en nöjd känsla i kroppen.
Lämna ett svar