Ja det var den stora frågan jag och SEmil ställde oss innan vi förra veckan åkte dit. En resa på Stockholmarnas sportlovsvecka med hans trevliga familj. Det är alltid kul och dessutom lite lyxigt att kunna ta sig sportlov igen även fast en egentligen hade sitt sista sportlov för några år sen.
Hur som, förra söndagen begav vi oss iväg mot landet i väst (Norge, inte Nordamerika) för en veckas skidåkning. Målet var att försöka göra mestadels toppturer och utforska bergen (läs kullarna) runt Trysilfjället. Innan avfärd sökte vi runt en del på nätet efter turförslag men i stort sett helt utan resultat. Det bådade inte så gott för toppturande…
Oavsett vad nätet sa tänkte vi hur som helst ge det ett försök och första dagen på plats bjöd på strålande solsken och bra sikt. Vi tog därför dagen i akt och gick upp på toppen av Trysilfjället för att få lite uppvärmning av toppturstekniken samt huvudsakligen för att kunna reka och se vad för toppar som såg bra ut. På vägen upp passade vi även på att testa lite ny inspelningsutrustning jag köpt in för vår planerade podcast vi tänkt göra på vår tur längst den Svenska kusten i kajak. Kanske får ni höra på det vi spelade in någon gång. Vem vet ^^
Väl på toppen blåste det som bara den och vi tog skydd bakom toppröset för att äta lunch innan vi började ta ut kompassriktningar och kolla kartan (google maps på telefonen – Tack för fri roaming i Norge Telia!). Vi såg två fjäll som såg lovande ut och verkade ligga inom räckvidd för en dagstur med bil. Det var Fulufjället och ett fjäll som vi kallade för Sölenmassivet. – Det heter något med Sölen i alla fall…
Efter ett halvbra åk ner igen tog vi oss ner till turistcentret och fick lov att skriva ut lite kartor från en norsk webbtjänst som är grym om du ska planera en topptur. Du hittar den på Skredkart.ngi.no och den visar lutning på berg, utlösningszoner och utloppszoner för laviner. Helt enkelt ett bra verktyg för att planera en säker topptur!
Vädret visade mulet för tisdagen och sedan snö resten av veckan. Inte så lovande det heller om du ska på topptur då det brukar vara skönt med sikt på fjället. Tisdagen såg det som sagt ut att endast vara mulet och näst intill vindstilla. Vi tog därför beslutet att ta oss mot fulufjället och mer precist, satsa på att ta oss upp och åka på berget Fregns ostliga sida. Ryggsäckarna packades med lunch, säkerhetsutrustning och förstärkningskläder innan vi satte oss i bilen och styrde mot Fregn och Ljördalen tidigt på tisdagmorgonen. Det visade sig vara ett bra val.
Vädret visade från sin bättre sida och även fast det inte gav oss någon sol så hade vi bra sikt och lite vind. Helt ok förhållanden helt enkelt. Vi körde hela vägen tills platsen där plogbilen vände, sisådär halvvägs in till fulufjällets nationalpark. Därefter ”hudade” vi på och gick resten av vägen tills vi kom till en stuga som fick bli platsen där vi gav oss upp mot berget. Emil sa så klyftigt att vid stugan kommer det säkert finnas en bra stig. Jag som inte riktigt förstod hur vi skulle hitta en stig i en en halvmeter pudersnö nickade artigt och följde med. Någon riktig stig hittade vi aldrig men likväl öppnade den täta skogen upp sig bakom stugan och det visade sig vara en perfekt plats att bege oss upp mot berget. Vi gick genom gles skog i mjuk orört puder hela vägen upp till trädgränsen. Där plingade telefonen till – vi hade fått teckning igen – och jag blev påmind om att det var första mars och därav också min födelsedag. över trädgränsen fortsatte lössnön eller ”Puddret” som de kallar det i Norge, och likaså gjorde vi hela vägen tills det började plana ut. Det var inte värt att ta oss hela vägen till toppen då sikten inte var tillräcklig för att få en fin utsikt, dessutom blåser det alltid på toppen utav någon anledning. Vi skiftade istället om till åk-läge på skidorna och njöt av ett välförtjänat åk innan vi lunchade. Efter lunch hann vi med två till åk, med nya fina linjer varje gång, innan det var dags att ta oss tillbaka till bilen och bege oss nöjda hemåt. Vi hade hittat en topptur runt Trysil!
Det blev dock den enda för denna gång då det ”tyvärr” snöade resten av veckan. Vi fick istället mycket fin åkning i liftsystemet och njöt av fin nysnö varje dag i stort sett. Det blev en fin present av vädergudarna skulle jag kunna säga och veckan var lyckad och fin trots bristen av toppturer.
Vad hände med Sölenmassivet då?
Jo, det ser helt fantastiskt ut och är en plats vi vill till för att tura. Däremot insåg vi att det hade en approach (väg till berget) på närmare en mil genom skog och detta innan vi ens kommit fram till berget vi ska upp på. Det får helt enkelt vänta till någon annan gång.
Lite mer bilder:
Lämna ett svar