Dag 26 – Dax för Max

Sträcka: Fredshög – Gislövs Läge
Distans: 15 km

Fortsatt soligt och klart på himlen, men nu har vinden börjat friska i ordentligt. Kämpandes stretar vi rakt mot den i cirka 3 km/h, vilket är ungefär hälften av vår normala hastighet. Dessutom blir i alla fall jag nästan dubbelt så trött. Längs den exponerade sydkusten finns heller ingenting att ta skydd och vila bakom, och eftersom vi driver fortare bakåt än vi klarar att paddla framåt så är det inte tal om några pauser. Det positiva är att vi börjar bemästra konsten att äta bars samtidigt som vi paddlar.

Till slut tog vi oss i alla fall till Gislövs Läge, och här har vi fått slå upp våra tält i hamnen, ladda våra batterier och ta oss varsin efterlängtad varmdusch!

Nog om idag, här kommer det ni alla har väntat på…dagens pryl!

Dagens pryl:

Idag ska jag nämligen försöka att i ord sammanfatta en lång och varm kärlekshistoria, en historia som började då vi var på väg till starten i Svinesund.

Packningen inför paddlingen gjorde jag som vanligt natten innan vi skulle ge oss iväg, men ändå lyckades jag få med mig nästan allt. Det enda jag glömde var två väldigt basala saker; tallrik och bestick. Tallrik har vi inte riktigt löst än, men jag brukar äta ur olika kastruller och det funkar utmärkt. Bestick ordnade sig dock väldigt snabbt tack vare att vi på bilresan västerut stannade och åt lunch på hamburgerrestaurangen Max. För att fira att vi var iväg slog vi på stort och köpte oss varsin lyxshake, vilka kommer med en sked i plast av någon anledning. Hur som helst så sparade jag den skeden för att jag skulle ha något att äta med tills jag fixat bättre bestick, men föga anade vilken djup relation som där och då inleddes. Skeden heter numera Max och har varit mitt förstahandsval i 27 dagar!

Vad är så bra med Max då undrar ni säkert. Jo, förutom att skeden är väldigt fin så har den många praktiska kvaliteér:

Den väger inte mycket alls
Den flyter
Den är greppvänlig
Den är enkel att äta med på grund av dess optimala storlek på urgröpning
Den går att på ett smidigt sätt förlänga vid behov, tex då påsmat ska förtäras

I början hade Max en kompis som hette Gaffel-Max. Max och Gaffel-Max var barndomsvänner sen tiden på restaurangen, och Gaffel-Max spenderade sin första stund i min systers bönsallad. En gång i tiden var Gaffel-Max förlängningen till Max, men tyvärr blev den efter ett tag halt och bestämde sig till slut för att pröva sina vingar på egen hand. Vart den är nu vet jag inte exakt, men i krokarna kring Kullaberg sågs vi senast.

Eftersom Max är lite kort på egen hand när det kommer till vår dagliga påsmat valde jag att under en vilodag tälja till en vackert snidad protes. Nu är det ingenting som kan stoppa den! Jag har ätit allt från grytor till spagetti, och brukar numera även bre frukostmackorna med Max. Förhoppningsvis har vi många lyckliga dagar framför oss, men när tiden är inne så ska jag tacksamt minnas alla våra fina stunder. Sen får jag väl köpa mig en ny lyxshake kanske 🙂