Dag 5 – Vad är det som gungar egentligen?

Sträcka: Dagsö – Lilla Kornholmen
Distans 30,5

Ännu en dag med klarblå vindar över 10 m/s som gillar att vrida sig mot oss även fast de inte ska det. Vi började dagen vid den mycket fina platsen vi slog läger på sent igår och tog en lugn morgon med fin utsikt över vattnet. Jag fick mig mitt goda presskaffe som jag börjar ha optimerat till perfektion snart och sedan var vi snart igång och i kajakerna,,målet idag var en räkmacka i smögen. Eller det var i alla fall vad jag hoppades på…

Det som väderprognoserna igår hade spått till nordvästligt 7-10 m/s visade sig vara 8-12 och ibland på eftermiddagen 10-14 m/s väst sydvästlig. Vinden var alltså emot oss och tji fick vi. Hur som flög vi fram mellan öarna men det tog lite längre tid än planerat. En kan helt enkelt såga att min räkmacka i smögen blåste bort. Men det är säkert stängt där fortfarande ändå! Mitt emot Smögen ligger kungshamn och när vi tillslut tog oss dit valde vi att gå in för att fylla på med vatten. Förtöjde kajakerna vid en gästbrygga med våra bogsersystem/cowtail och gick in. Värt att nämna här är att vi alltså går i land iklädda torrdräckt, flytväst och kapell, varav det mesta är ganska blött efter en förmiddag i motvind. Blickarna haglar helt enkelt vilket är lite kul. Vi gick i alla fall in på ica och till kiosken för att fråga om vi fick fylla på med vatten. Personen i kassan som stod och gjorde något på datorn när vi klev in såg lagom chockad ut när jag ursäktade mig och hon kollade upp och möttes av oss. Så pass att hon ropade på någon som jag tror var chefen för hjälp att svara på vår fråga.

När vi fått vårt vatten var det hög tid att hoppa i kajakerna igen och ge oss ut i vinden. Denna gång skulle vi garanterat få medvind och som vi längtat! Vi flög fram med vinden genom ganska hård och krabb sjö. Jag minns mig själv säga till Emil att det är tur vi kan paddla i alla fall, annars hade vi nog badad vid det här laget.

Det är kul att paddla här på västkusten för att det är så annorlunda än Stockholms skärgård där jag normalt sett brukar vara. Här får vi dyningar och vågor från det öppna havet. Samtidigt som att miljön är mycket kargare och att bedöma på det jag sett hittills, finare. Jag sa till Emil att den sjö vi fick utanför kungshamn var den högsta jag upplevt hittills. Det rekordet fick dock inte stå sig länge.
Vi hade tagit sikte på Lysekil och för att ta oss dit var vi tvungna att passera malmöfjorden. Vi valde att ta den som en ganska lång och så västlig passage för att få vinden med oss. Det vi inte tog hänsyn till däremot var att denna fjord låg oskyddad och dyningarna kom från hela Skagerack. För att fatta mig kort kan vi bara konstatera att kajakerna är ena otroligt sjövärdiga farkoster som klarar av vågor, även om de är 2 eller närmare 3 meter höga och slår fint över kapellet (och även större delen av kroppen ibland).

Passagen blev lite längre och tuffare än planerat så vi svängde in här, till Lilla Kornö, för att ta skydd. Ett skydd som slutade som plats för natten och vårt första, längre trevliga samtal med folk vi möter längst vägen. När vi dessutom hamnade ombord på en segelbåt och drack Whiskey, blev det svårt att avgöra vad som gungade egentligen.

 

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

tolv − 8 =