Imorgon får vi se

Ni kanske känner igen känslan när man har bestämt sig för något men i bakhuvudet egentligen tänker ”va fan, det fungerar ju inte”, men man ändå kör på och försöker ignorerar de där tankarna. Jag är en sån person som är väldigt duktig på att ignorera de realistiska tankarna om jag har bestämt mig för något annat och det är just det jag har gjort nu i några månaders tid. När jag bestämde mig för att göra ett nytt äventyr i sommar, och framförallt när jag bestämde mig för vad det skulle vara, ringde mina realistiska varningsklockor men jag valde att strunta i dem och köra vidare ändå. Jag tänkte: ”Hur svårt kan det vara? Det finns ju de som gör otroligt mycket svårare expeditioner så varför skulle inte jag kunna korsa de franska Alperna?”. Ja jag kom ju inte på något riktigt svar på den frågan så jag bestämde mig helt enkelt för att köra. (Eller rättare sagt, jag kom inte på något svar på den frågan som jag tillät mig själv att tänka så därför kändes det som en bra idé..)

Nu när jag är här, i Thonon-les-Bains och starten för mitt äventyr, måste jag säga att jag faktiskt är lite nervös. Haha, idag när jag åkte hit var jag till exempel helt konstig och kände inte alls igen mig själv. Jag tror det var för att jag är så pass ovan med att vara nervös över sådana här saker att jag helt enkelt inte fattade mina egna känslor. Och det ledde till att jag bara blev ännu mer konstig och nervös ^^
Det kanske är så att jag äntligen börjar förstå vad jag gett mig in på..?

Imorgon är det i alla fall dags för mig att ta över frilufsarnas stafettpinne och försöka mig på det äventyr som jag har bestämt mig för att göra. Nämligen att korsa den franska delen av Alperna, från ‘Genèvesjön’ till Nice.
Är jag redo?
Nej det är jag verkligen inte!!
Men en vis kompis sa en gång till mig att man aldrig kan vara helt redo. Man kan ju aldrig veta vad som väntar så hur ska man kunna vara redo för det?!
Det är i alla fall så jag försöker vinkla mina tankar nu, så att jag inte blir allt för nervös och stressad. För nu har jag bestämt mig och då får jag köra och se hu det går! I värsta fall går det helt enkelt inte och i så fall är det ju bara att åka hem. Inget mer med det. Då har jag ändå testat och har något att skriva om. Antagligen kommer jag uppleva och lära mig mycket även om det inte skulle hålla hela vägen. Fast shit, det är klart att jag ska ge allt vad jag har! Och även om jag är lite nervös tror jag ändå att jag kommer att klara av den här leden och ta mig till Nice! Annars skulle jag nog inte tagit mig ända hit till Frankrike för att försöka. (Eller är det hjärnspökerna som är i farten igen och försöker dölja det realistiska..?) Imorgon får vi se.

Vad ska jag göra då?
Vandra/springa från Thonon-les-Bains till Nice via en led som heter GR5. Den är ca 60 mil lång och har en total stigning på ungefär 30 000 höjdmeter och lika mycket ner. Jag har planerat 20 vandringsdagar och 4 extradagar för dåligt väder, vila eller annat. Jag kommer bo både inomhus och ute under bar himmel och kommer köpa mat längst vägen. Jag har ändast en ryggsäck på 17 liter och tro det eller ej men den är inte ens helt full!
Här på bloggen kommer jag att skriva så fort jag har internet och om man vill följa mitt äventyr på Facebook eller Instagram finns vi även där under samma namn, nämligen ‘frilufsarna.se’.

Nä nu får det vara nog skrivet för idag, för det blir mer imorgon igen! Nu ska jag läsa ut min bok och sen försöka sova i detta väldigt varma rum. God natt! (Eller god morgon / God dag, beroende på när ni läser detta)

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

20 − fyra =