En heldag med klättring

Efter förra gångens skräckupplevelse bland lösa stenar, repdrag och runouts var det nu dags att ta revansch på den beryktade Silhuettleden. Med mig hade jag Lina som dedikerad andreman, som precis börjat klättra utomhus och aldrig gjort en multipitch förut. Efter en tidig frukost gav vi oss av västerut, mot foten av Tuolpagorni och det lilla röset som markerar insteget.

Lina på väg upp för pitch 4, i mitt tycke den finaste replängden av alla på leden!

Trots nästan noll erfarenhet av den här typen av klättring så gjorde Lina ett grymt jobb hela dagen!
Några av pitcherna snirklar sig upp med traverser åt både ena och andra hållet. Här kommer Lina precis fram till turens minsta standplats, en liten och svagt sluttande hylla på cirka 1,5 kvadratmeter.
Sista pitchen, nummer 9 eller 10 beroende på uppdelning, är otroligt exponerad med vertikal till lätt överhängande klättring, flera hundra meter stup under och dessutom mestadels bestående av lösa stenar och block. En mental utmaning för den höjdrädda!

Efter att ha toppat ut ungefär 450 höjdmeter ovanför insteget knatade vi vidare längs Tuolpagornis södra kraterkam mot toppen. Ett tag senare brantar det på en del, och de flesta väljer att köra vidare med rep. Vi klättrade löpande de tre första pitcherna fram till slutkruxet, byggde stand där och sen scramblade vi sista biten till toppen. Mysig och lätt kamklättring med fina vyer.

På väg upp över krönet mot sista kruxet, med södra kraterkammen i bakgrunden.

Urtoppningsposen, kruxet avklarat utan problem!
Vindstilla och sommarvärme på toppen!
På väg ner för norra kraterkammen med trötta ben och ännu tröttare huvuden.

Sista biten ner från grytan till plattare terräng gled vi på fötterna i en lång snöränna, som på vintern är ett populärt skidåk, och när det sen planade ut ökade vi steglängden tillbaka mot stationen. Efter 14 timmar på tur och runt 500 meter klättring smakade den sena middagen väldigt bra, och jag sov otroligt gott innan alarmet ringde klockan halv sex nästa morgon. Min vilodag var förbrukad, och nu hade jag tre härliga dagar med turer upp på Kebnekaise framför mig!

 

Kommentarer

2 svar till ”En heldag med klättring”

  1. Profilbild för Ida
    Ida

    Alltså vad det pirrar i magen att se på bilderna ! Häftigt!

  2. Profilbild för Birgitta Elfström
    Birgitta Elfström

    Njöt av fina bilder och tuff tjej! Min morbror Gunnar Santesson som tillsammans med Emerich Rossipal gjorde första planeringen liggande på backen på väg mot Kebstationen och fösta bestigningen 7 aug 1938 har berättat den spännande klättringen för mig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *