Sträcka: –
Distans: –
Ja den rubriken låter ju lite tragisk om jag får säga det själv, men det ”onda” för allt som oftast med sig något gott!
Idag har det som de flesta av er förmodligen vet varit midsommarafton, o även havspaddlare måste ju få fira midsommar, eller hur?
Det tycker i alla fall vi och redan för ett år sedan, ungefär samtidigt som jag slog fast att jag skulle göra denna paddling, satte jag målet att vara uppe i Piteå till midsommar. Här har nämligen mina kära morföräldrar hus där jag spenderat en stor del av somrarna innan jag blev ”vuxen”.
Nu blev det ju inte riktigt så att vi hann paddla hela vägen hit upp tills idag men genom andra bra lösningar kom det sig att vi igår kväll runt midnatt landade här och imorgon kan återgå till kajakerna i Norrby imorgon. (Vi tackar Anna så hemskt mycket för det!)
Dagen har alltså spenderats här i Piteå tillsammans med min Mor (som redan blivit presenterad här på bloggen några gånger), Mormor och Morfar, Moster, Brorsdotter o hennes mor Anna och såklart Emil. Vi har ätit, sen har vi fikat för att sen, tillsist, äta lite mer. Däremellan har vi hunnit med lite bad, bastu, bubbelpool och en och annan lek. Det har blivit en riktig uppladdningsdag helt enkelt och förmodligen den sista vilodagen innan vi kommer fram till Haparanda! (Vilket vågat move att säga så redan nu!)
Men nu till det här ”tragiska” med den sista midsommaren. Jo, en utav de stora anledningarna till att jag verkligen ville åka upp hit i år till midsommar är att det nu beslutats att huset ska säljas och det därför med största sannolikhet är den sista midsommaren i Piteå för min del. Men det var mig en riktigt bra en! Att få spendera den med familj och vänner, samt framförallt få leka med lilla brorsdottern är värt alla vilodagar i världen. Och är det något paddlingen har lärt mig är det att var en bosätter sig inte spelar så stor roll. Det viktiga är vilka du har omkring dig.
Så nu får det vara slut på detta lite lätt onyktert känslosamma inlägg och här kommer lite bilder från dagen istället 🙂
Lämna ett svar