Sträcka: Tyludden – Kattvik
Distans: 20 km
Kontraster är något vi pratar mycket om den här resan och idag var en typisk sådan dag. När vi gick i land igår låg vattnet stilla och spegelblankt som Emil så fint skrev om. Mot natten började det blåsa på och vågorna byggdes upp längst den långa laholmsbukten. Det blåste inte särskilt mycket men tydligen kan det bli lite sjö ändå på två mils uppbyggnad. Åtminstone nog med sjö för att göra vår sjösättning betydligt mycket svårare än vad landstigningen var igår.
jag ska försöka måla upp scenariot för er – Tänk er en klassisk klipphäll som är ganska slät och fin. Den har platåer som är går i etapper ner till vattnet. Lägg på att det kommer ca 40-60 cm höga vågor och slår mot/över dessa platåer. Och stenarna som är vana vid detta går in i sitt halkläge där algerna på dem blir som såpa. Ditt uppdrag är att på något vis få ner en kajak på närmare 80 kg med sin last i vattnet och sedan lyckas själv komma ner och sätta dig i den samt ta dig ut i säkerhet från det hårda berget. Detta samtidigt som dess vågor jobbar stenhårt för att få dig att bli blöt, halka eller slå sönder kajaken.
Inte det lättaste uppdraget men vi lyckades genom att hitta en plats där vågorna inte kunde slå in lika hårt och dessa alger/sjögräs på stenarna enkelt lät oss passera ut tillsammans med varsin våg till säkerhet. Vi har dock lärt oss att tänka efter mer innan vi går i land på en fin klipphäll då det är vindstilla!
Vi befann oss nu vi botten av Tyludden vilket också kan beskrivas som toppen av Laholmsbukten. En bukt ca 2 mil bred på dess smalaste parti med Halmstad och Båstad i varsitt hörn. Vi funderade lite och tog beslutet att vädret var tillräckligt bra och skulle enligt prognoserna hålla sig tillräckligt bra för att vi skulle kunna ta ”genvägen” och paddla rakt över bukten istället för att följa kusten runt. En överfart på ca 2 mil där vi i mitten har ca 1 mil till närmsta land. Vi började paddla.
På grund av motvinden (den var inte särksilt stark men en kajak driver ändå ganska fort) tog vi beslutet att skjuta på lunchen till när vi kommit till andra sidan och istället fylla på med energi i form av bars och nötter varje timme. Paddlingen skulle ta ca 4 timmar. De första timmarna gick mycket fint och vågorna gav oss härliga avsvalkningar ibland från den hettande solen. Men allt eftersom började soldiset bli tätare, himlen mörkare och vågorna högre. Detta samtidigt som både Emil och jag började bli kissnödiga. Närmsta land låg fortfarande minst 1 timme bort. Vi skulle bli tvungna att kissa från kajakerna.
Den som suttit i en kajak vet att de inte är de mest stabila farkosterna som finns om en försöker göra något annat än att sitta i den. Att kissa från en kajak är därav något som kräver ganska ordentlig akrobatik. Lägg på numera meterhöga vågor och du får dagens situation. Vi löste det genom att lägga oss längst med varandra varpå den ene fick hålla i den andres kajak och stabilisera ordentligt medans den andre la sig bakåt på akterdäck och tryckte fram höften för att kunna kissa ut över kanten. Kanske inte det smidigaste sättet men det fungerade bra bortsett från de 20 liter vatten som behövde pumpas ut sittbrunnen efteråt. En enklare lösning är att ha en kissflaska men detta är inget någon av oss har fixat ännu.
Vågorna och vinden hade nu börjat bygga på och vi fortsatte paddla över mot andra sidan laholmsbukten samtidigt som himmelen blev allt mörkare. Tiden gick och vi tog oss framåt sakta men säkert. På grund av den sneda motvinden behövde vi hela tiden kompensera för avdriften vilket resulterade i att vi säkert paddlat en mil extra bara för att kompensera i sidled. Tillslut tog vi oss dock fram då klockan stod på 17. Vinden blåste på och vi avbröt planen att fortsätta till slutet av den udde vi nu befinner oss på för att slå läger här och vänta på morgondagens mer gynnsamma vindar. Imorgon väntar nämligen ännu en överfart. Dock är den inte riktigt lika lång denna gång. Och förhoppningsvis kommer vi ihåg att kissa innan vi ger oss ut på den!
Lämna ett svar