Sträcka: Långgarnsholmen – Lilla Ytterholmen
Distans: 31 km
Sjunde (!) veckans möten:
När det var dags att slå läger en kväll i St Annas skärgård så fick vi syn på ett gäng kajaker på håll, och eftersom vi båda var ganska sällskapssjuka så tog vi snabbt beslutet att paddla dit och kolla vilka det var. Efter att ha växlat några ord med ledarna för gruppen bjöd vi snabbt in oss själva till att dela klipphäll med dem. Det visade sig vara en härlig skolgrupp från Brinellskolan i Fagersta utanför Västerås, och vi spenderade kvällen med att prata, grilla och bjuda varandra på snacks. Det var väldigt nostalgiskt att se eleverna kämpa med tändande av stormkök och tältuppslagning, för det var precis som när vi själva inte hade varit ute så mycket; det mesta kan gå fel! Det fick oss också att inse att vi kommit en bit på vägen, även om det inte alltid känns som det.
Inför vår vilodag i Stockholm anlände vi sent på kvällen till Emils landställe utanför Muskö efter att ha gjort en lång dag på nästan sex mil. Där möttes vi av pappa Leif och hans fru Lena och blev bjudna på mat innan Leif skjutsade in mig med båt till fastlandet. Två dagar senare blev jag återigen upphämtad och körd tillbaka till den lilla ön, och mottogs nu inte bara av kanonväder utan även med en ordentlig massage av Lena. Rygg och axlar är ju fortfarande lite stela på mig efter all kompensation kring den tidigare skadade axeln, men hon knådade ut det värsta och gjorde att den känns levande igen i alla fall. Det blev inte så långt tid på den fina tomten den här gången, men jag hoppas få komma tillbaka någon gång snart igen. Tack så mycket för omhändertagandet!
Idag stötte vi på en annan kajakpaddlare ute på vattnet, och det visade sig vara ingen mindre än Magnus Raask. Magnus försökte förra året slå rekord i snabbast tid att paddla samma sträcka som oss, men blev tyvärr sjuk och tvingades bryta. Han håller på att se över möjligheterna till ett nytt försök, men just nu var han bara ute på en liten fyradagarspaddling och råkade tajma in oss perfekt bakom en holme. Vi slog följe ett tag i den fruktansvärt envisa motvinden, och jag kan säga att vi fick kämpa för att hänga med i hans tempo. Vi önskar lycka till med framtida rekordförsök!
Lämna ett svar