,

Dag 57 – Hemma i Ängskär

Sträcka: Ängskär – Långsand
Distans: 43 km

Som vanligt så springer tiden iväg och vips så var det söndag igen. O vid det här laget vet ni ju vad det betyder?!

Det är dags för oss att berätta lite mer om veckans möten.

DSC_1184 (1)

Roland & Alexandra
När vi började närma oss slutet av Stockholms Skärgård var det tid att ta oss genom Väddö kanal för att sedan fortsätta upp mot Öregrund. Redan dagarna innan och egentligen innan vi gav oss av från första början hade vi pratat med vår vän Alex, om att eventuellt sova hos henne på deras landställe som ligger på Väddö. När det väl kom till kritan passade det tyvärr inte med övernattning, varken för oss eller dem. Däremot hade hon och hennes far (huvudsakligen hennes far som drog i trådarna) tid för en middag då vi passerade. Oh så kul det är att få träffa på lite bekanta ansikten och få äta en god pizza tillsammans! Att vi dessutom blev bjudna på pizzan tackar vi ännu mer för, den gav styrka för de nattpaddlingar som kom efter.
Tack för mötet Alex och Roland, vi syns när vi kommit hem igen!

DSC_1511

Ida & Karin
När vi i lördags konstaterat att vi var inblåsta fick vi ett samtal av vår vän Ida, som bland annat också bloggar här på frilufsarna. Hon hade tagit med sig mor sin på ett litet äventyr till Ängskär för att träffa oss. Med kaffe, kaka och goda samtal förgyllde de vår inblåsta förmiddag. Som skrivet ovan, är det alltid kul att få besök av ens vänner såhär längst vägen. Tack Ida och Karin för den glada överraskningen att få se er!

DSC_1212 (1)

Ängskärs järngäng, i bilden från vänster: Roffe, Anita, Kurre och Bagarn

DSC_1206 (1)

Från och med nu kommer vi alltid att känna oss hemma i Ängskär, åtminstone om det här gänget är här!

Här kommer historien!

När vi i fredags var ute i det ruskiga vädret och kom ut mot den hårda motvinden och sjön som gick tog vi beslutet att uppsöka närmsta hamn. Vi paddlade in mot något som såg ut som en ganska tom camping och tänkte att det här blir utmärkt. När vi kommer närmare in och bakom vågbrytarna ser vi hur en man kliver ut ur ett av förtälten till en husvagn och kollar på oss. Han vinkar, vi vinkar tillbaka.

Vi tar oss i land, bär upp kajakerna och fryser ganska mycket. Emil tar mitt i hasten ett smart beslut att gå in i ett av servicehusen för att byta om. Jag följer efter och hör när vi passerar förtältet där denne man nu gått in i igen, hur det ropas: Tuffingar!

Ombytta och klara går vi ut igen, lite varmare den här gången, för att börja fixa med kajakerna, laga mat och bygga tält. När vi nu passerar husvagnen kommer inbjudan- ” Vill ni komma in på en whiskey och en smörgås grabbar?”

På så vis kom det sig att vi träffade på Bagarn & Kurre, som inte bara höll oss sällskap den kvällen och gav oss många roliga och trevliga minnen. De satte också Ängskär på kartan för två pöjkar som oss.

Kurre ordnade bland annat så att vi numera är omskrivna i arbetatbladet (gävles lokaltidning) , han bjöd oss på frukost och var sådär snäll som bara riktigt goda människor kan vara. Bagarn tog oss in i Ängskär familjen direkt, där han lät oss sitta och snacka om allt mellan himmel & jord tillsammans med honom och Kurre. Han bjöd även på god efterrätt och lät oss låna köket för att laga mat! (Om ni undrar varför han kallas bagarn så är det för att han större delen av sitt liv bakat Knäckebröd, kallat Äril-bröd.)

Vi blev kvar i Ängskär dagen efter också då vinden höll sig kvar och denna dag kom inga mindre än Bagarns son med familj på besök. Thomas & Helena samt barnen Tim och Lisa visade sig vara ett riktigt trevlig gäng de med (Föga förvånande dock då det ju var Bagarns släkt) ! Det blev grillat och snack om äventyr, jobb och annat intressant. Bland annat visade det sig att både Thomas och Helena jobbat för min morfar på Hagaköket. Världen är allt bra liten!

Mot kvällen kom veckans sista två möten, Roffe & Anita. De bor i en husvagn en bit bort från bagarn (bakom en liten skogsdunge fanns tydligen massa fler husvagnar) och kom på besök. De skulle egentligen bara ut och gå med hunden men det slutade med att de blev kvar hela kvällen. Vi kom in på andlighet och både jag och Emil fick uppleva hur det känns att bli ”Healad”.

Ja ni hör ju. Ängskär satte verkligen sina spår i oss och gav oss minnen för livet. Hoppas vi lyckades ge tillbaka något till er med! Och ni behöver inte vara oroliga, Vi kommer troligtvis tillbaka…

För nu är vi Hemma i Ängskär.

1 svara
  1. Helena och Tomas Andersson says:

    Vilken tur för oss i Ängskär att det blåste så den där dan så vi fick träffa er.
    Lycka till på färden och varmt välkomna tillbaka!
    Ängskärsgänget

    Svara

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

1 + 18 =