Natten då jag slog upp hängmattan i/på en klippa

Året går på och ni alla som följer oss på instagram har förhoppningsvis inte tröttnat på alla mina bilder från jakten på den #BästaTältnatten. Hur som helst så kommer här en historia från den mest minnesvärda natten hittills.

Datumet var den 19 April 2018 och det var den där första riktigt varma natten i Stockholm. Kanske kommer du ihåg den?

Jag hade varit ute vid Ryssgraven och klättrat tillsammans med några vänner och på vägen hem kom jag på att det var dags för veckans tältnatt om resten av veckan skulle gå ihop. Ungefär samtidigt hojtade Emil till och berättade att han skulle till Ryssgraven och klättra dagen efter. Jag försökte få honom att välja en annan klippa men då han var oövertalbar fick jag helt enkelt åka hem, packa och vända igen för att åka ut o sova. Det skulle ju bli en fantastisk natt (10 grader varmt och stjärnklart).

Då jag på dagen noterat att den spång som finns vid klippan för att en ska kunna ta sig till de leder längst bort låg under vattnet fick jag en strålande äventyrlig idé.
Det är nämligen så att längst ut på spången finns det ett parti på klippan där det går in lite som ett U. Där tänkte jag att det måste gå att slå upp min hängmatta. Det skulle då resultera i att jag sov i min hängmatta hängandes över strax över vattenytan med stjärnorna som tak.

Hur bra låter inte det?

Sagt och gjort. Jag packade med mig full klätterutrustning, min hängmatta, ett liggunderlag och sommarsovsäcken som fick invigas för året, och sen åkte jag ut.

Väl på plats var jag ca 22.00 och mörkret hade fallit över Kungsängen.

Jag letade mig fram längst klippan tills jag kom till det ankare jag trodde (försökte minnas från tidigare) var rätt. Knöt in ett statiskt rep i ankaret, kopplade på mig ryggsäcken, selen o allt jag behövde, och sen firade jag mig ut över kanten i hopp om att jag tagit rätt ankare (jag var ganska säker på min sak ska tilläggas).

Mitt ankarval var rätt! Nöjd, glad och lite spänd kom jag ner mot vattnet. Nu till nästa utmaning. Att slå upp en hängmatta hängandes i ett rep på en klippa, utan att tappa ner något i vattnet.

Jag hittade en bult som satt ganska lägligt på ena sidan av den U formade klippan. Perfekt, det fick bli min ena punkt för hängmattan.

På andra sidan däremot var det enbart en spricka att jobba med så här fick det bli ett traditionellt ankare istället. Två kammar plus en liten kil för att hålla punkten så nära väggen som möjligt hittade och vips så hade jag ännu en centralpunkt att koppla min hängmatta till. Det fanns även en perfekt horisontell spricka längst med där hängmattan hängde där jag kunde få in en bra kamsäkring och hänga min ryggsäck.

Nästa utmaning var att ta mig ner i hängmattan på ett bra sätt. Jag beslutade mig även för att ta av mig selen när jag skulle krypa ner då jag inte riskerade något längre fall och det värsta som skulle kunna hända var att falla en meter ner i vattnet.

Konsten att ta av sig en sele när du ligger i en hängmatta som inte riktigt är ordentligt spänd är inte den lättaste att bemästra kan jag däremot meddela. Men med mycket meckande, vridande och tryckande lyckades jag och tillslut låg jag där i min dåligt spända hängmatta under stjärnorna.

Det blev en natt som kanske inte innehöll den optimala mängden sömn men om en någon gång ska vakna under natten så rekommenderar jag verkligen att göra det med spegelblankt vatten under sig och en stjärnklar himmel ovanför. Det var magiskt!

 

Ett stycke dålig bild på en sorts av utsikt kanske?

Och dagen efter kom Emil och anslöt sig för att klättra!

Morgonkaffen intogs barbent i solen. O de stackars vita benen!

Ett stycke ankare. Kanske inget jag skulle använda på kurs om vi säger så ^^.

Så här kan jag se ut när jag är inpackad i sovsäcken och försöker ta en selfie.

En liten fikahylla hade jag dessutom precis vid hängmattan.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tre − ett =