Dag 74 – Paddla hårt, ät gott

Sträcka: Hällskär – Harrbäckssand
Distans: 54 km

DSC_1939

Så här började min dag.

DSC_1459 (1)

Tur att solen sken, för det vara bara sleva i sig och se glad ut eftersom vi skulle till Bjuröklubb!

DSC_1941

Förmiddagen var spegelblank och lugn, sådär så att det blir för varmt att paddla. Senast med sånt väder måste varit på västkusten!

DSC_1959

Framme vid Bjuröklubb, äntligen! På toppen såg vi varsin glass och en potentiell lunch.

DSC_1944

Vägen dit var dock inte helt lätt, och att förflytta oss uppåt är inget vi är direkt vana vid.

DSC_1946

Med trötta ben stoltserar Hunk-Emil 47 höjdmetrar senare, nytt höjdrekord för turen så med all rätta!!

Snapchat-3111849929289600047

Det blev en lunch, och en riktigt god sådan! Vart är bättre att äta västerbottenpaj än i Västerbotten liksom?

DSC_1954

Länge hade jag sett fram emot en glass vid Bjuröklubbs fyr!

DSC_1957

Sen var det bara att klättra ner igen…

DSC_1960

Sen kom sig saker och ting som så att vi för andra gången idag hamnade på en restaurang, nu på en pizzeria med Emils kära morföräldrar och moster. Vi är allt bortskämda vi! På bilden spanar Emil för övrigt in min tvåvåningspizza (ja ni läste rätt) med diverse godsaker i. Satt som ett smäck efter en glassig dag i kajaken!

 

,

Dag 73 – Idag skulle vi till Bjuröklubb

Sträcka: Ratan – Hällskär
Distans: 50 km

Efter gårdagens regn och rusk visade väderprognosen för dagen solsken och medvind. Den visade så pass mycket medvind att Emil vid start promt sa att ”Idag ska vi till bjuröklubb, oavsett hur lång tid det tar.” Bjuröklubb låg ca 7-8 mil bort…

Vi kom iväg strax innan 11 och lämnade Ratans fina gästhamn för färd norrut i härlig medvind. På vägen ut frågade jag Emil vad han skulle säga var den optimala medvinden. Efter lite diskussion kom vi fram till att ca 3 m/s i ryggen skulle vara det perfekta. Då blir nämligen inte vågorna så farligt jobbiga i ryggen och en kan få ett härligt flow! Ett härligt flow fick vi idag men vinden var närmare 5 m/s och med den kom vågor på ibland uppemot 3 meter. Det är nästan så att vi börjar bli vana med dessa gigantiska vågor nu. Emil berättade nyss hur han ibland tänker på hur coola vi är egentligen. Eller meningen med frågan var väl egentligen hur en ska kunna beskriva det vi paddlat i idag till exempel. Bland annat har vi tänkt att det skulle kunna beskrivas som att åka lilla fritt fall en hel dag. En annan bra liknelse är denna som herrn där borta i tältet sa:

Tänk dig att du är i ett rum och sitter på golvet. Sen häller någon ett badkar med vatten på dig från taket.

Ja ett normalt rum har om jag minns rätt strax under 3 meter i takhöjd. Vilket i sig blir höjden på vågorna som vi idag paddlat med i ryggen eller från sidan och höjts upp och ned av. Ibland har de valt att hoppa på oss med vatten men oftast har de bara skickat oss fram o tillbaka. Jag tror att det är svårt att förstå hur det är och det är ännu svårare att förklara samt helt omöjligt att filma. Du får helt enkelt ge dig ut och testa. Men gör det då med mycket goda säkerhetsmarginaler!

Hur blev det då med Bjuröklubb?

Jo efter närmare omtanke valde vi att göra en relativt tidigt kväll då vi kände att våra kroppar var ganska stela. Vi har ju ändå tagit oss 5 mil på endast 7 timmar i kajakerna (inklusive lunch och pauser) så det har varit en rätt bra dag ändå! Och vi är glada och nöjda här i solen på vårt skär med tärnorna skrikandes ovanför!

DSC_1932

Där uppe sitter jag nu och skriver detta inlägg. Dagen till ära har jag fått mig lite godkaffe och kakor också! Det går ingen nöd på mig inte!

Dag 72 – Ösregnsdagen

Sträcka: Södra Bjurögarn – Ratan
Distans: 34 km

Idag kom den dagen som vi i början av paddlingen fruktade, men som vi efter två månader nästan efterlyste; dagen det regnade konstant (ja tro det eller ej, men det är första gången det händer på 72 dagar). Det började som enstaka droppar vid frukost, och lagom till att vi skulle riva tälten blev det tätare och mer ihärdigt. Sen slutade det aldrig.

Förmiddagen bjöd på lugn myspaddling med ett ihållande smattrande mot huvan på paddeljackan. Precis innan lunch ringde Folkbladet och gjorde en intervju över telefon, och den kan ni läsa här: http://www.folkbladet.nu/1642146/250-mil-i-kajak-for-ostersjons-skull
När vi sen fortsatte så gjorde uttrycket ”genväg blir ofta senväg” skäl för sig, och efter en halvtimmes forcerande av en 100 meter lång och grund lerpassage tog vi lunch. Imorgon räknar vi med träningsvärk i stakningsmusklerna!

Allt eftersom kvällen närmade sig blev regnet intensivare och vinden tilltog. Myspaddlingen övergick i en blöt tillställning, och vid en passage över en liten bukt så vaknade även havet till liv. Brytande vågor på upp mot 3 meter sköljde över oss från flera olika håll, och var vi inte blöta tidigare så blev vi det nu. Vi kämpade dock på, för bara några kilometer bort visste vi att en gästhamn väntade, och det kom att visa sig att den bjöd på varsin tacksamt mottagen varmdusch! Bortskämda som vanligt, och nu har vi till och med slagit upp våra tält på bryggan.

DSC_1899

Vid starten på dagen; kul med lite ordentligt väder!

DSC_1906

Två timmar senare; inte riktigt lika kul längre.

DSC_1911

Journalisten bad om en bild på oss två, så vi tog tillfället i akt och utnyttjade våra selfieskills. Inte varje dag ens selfie hamnar i tidningen!

DSC_1447 (1)

Emil försöker alltid avdramatisera allt när han fotar, om det nu skulle regna så är det i alla fall nedförsbacke.

 

DSC_1922

Får väl ändå räknas som en lyxtältplats tycker jag.

Idag fick vi oss även en liten naturupplevelse utöver det vanliga, för när vi låg still på vattnet och höll på att kolla något på telefonen (ett riktigt projekt när skärmen och fingrarna är blöta kan jag säga) så landade en silvertärna på mitt huvud! Den flög iväg lika snabbt som den satt sig när Emil överraskat försökte tala om för mig vad som precis hänt, eftersom jag inte ens märkte det. Obehagligt kanske någon tänker, men jag tycker att det var en väldigt fin grej faktiskt. När vi är ute så här länge så börjar vi känna oss som en del av naturen, och vad kan vi då högre önska än att naturen ska uppleva oss som en del av den? Självklart romantiserar jag det lite nu, tärnan misstog väl bara mitt röda huvud för någonting annat, men det fick mig att känna att jag kanske faktiskt inte störde. Det är ju ändå det som är målet när vi vistas ute, att kunna göra det helt i samspel med naturen.

 

,

Dag 71 – Midsommars möten

Sträcka: Truthällan – Södra Bjurögarn
Distans: 47 km

Då var det söndag igen och eventuellt kan det vara min sista söndag att få skriva om veckans möten. Vi får se!

Vad passar då inte bättre än att få avsluta sin veckans möten med att skriva om sin familj?

Denna vecka har vi nämligen inte hunnit med särskilt många möten annat än de intill midsommar vilken vi, som ni vid det här laget vet, spenderade i Piteå.

Men först vill jag börja med att tacka Göran som så snällt lät oss ha våra kajaker på hans tomt under midsommar! Tack så hemskt mycket för det!

Annars har vi veckans stora möte under midsommar som vi spenderade tillsammans med följande: Ankie (Moster), Jessica (Mamma), Jan(Morfar), Ann-Marie(Mormor), Anna (brorsdotters mor) och Juni(Brorsdotter).

Tack alla för en riktigt trevlig och härlig midsommar med god mat, trevligt sällskap samt massvis med mys! Ni är guld värda och det vet ni! Ett extra tack till Anna också som körde oss till och från kajakerna med lite snabba stopp på max och Ica längst vägen!

Här kommer hela gänget + Emil i en stor fin bild!

DSC_1428 (1)

Dag 70 – Slött och gött

Sträcka: Norrbyn – Truthällan
Distans: 4 km

Efter lunch idag så var det dags att återgå till vardagen efter vår fridfulla vistelse i Piteå. Först tog vi oss dock en sväng till Piteå Havsbad för att leka på den stora lekplatsen där med Emils brorsdotter, och även om vi var lite trötta så gäller det ju att passa på!
Till slut lyckades vi på eftermiddagen slita oss från den fridfulla tillvaron och börja bege oss tillbaka mot vardagen. Längs vägen hann vi med två stopp på Max och en mathandling, så det var inte förrän vid klockan åtta som vi paddlade iväg från den lilla halvön vi förvarat kajakerna på. Fyra tuffa kilometrar senare slog vi upp tälten på en klipphäll och har nu en fantastisk kväll med solen lågt vid horisonten och nästan spegelblankt vatten. Imorgon kickar vi igång på riktigt igen, och det är ju inte så långt kvar nu!

För er som undrar så har GPS-sändaren som vi haft med oss nu fått åka vidare för att göra Ida sällskap på hennes vandring av Gröna Bandet, så tyvärr kommer det inte gå att följa oss på den kartan längre. Istället får ni följa Ida och se hur hon förflyttar sig söderut från Treriksröset!

13502645_540644902787224_7066541298098235619_o

Hemma igen.

Dag 69 – Den sista midsommaren

Sträcka: –
Distans: –

Ja den rubriken låter ju lite tragisk om jag får säga det själv, men det ”onda” för allt som oftast med sig något gott!

Idag har det som de flesta av er förmodligen vet varit midsommarafton, o även havspaddlare måste ju få fira midsommar, eller hur?
Det tycker i alla fall vi och redan för ett år sedan, ungefär samtidigt som jag slog fast att jag skulle göra denna paddling, satte jag målet att vara uppe i Piteå till midsommar. Här har nämligen mina kära morföräldrar hus där jag spenderat en stor del av somrarna innan jag blev ”vuxen”.

Nu blev det ju inte riktigt så att vi hann paddla hela vägen hit upp tills idag men genom andra bra lösningar kom det sig att vi igår kväll runt midnatt landade här och imorgon kan återgå till kajakerna i Norrby imorgon. (Vi tackar Anna så hemskt mycket för det!)

Dagen har alltså spenderats här i Piteå tillsammans med min Mor (som redan blivit presenterad här på bloggen några gånger), Mormor och Morfar, Moster, Brorsdotter o hennes mor Anna och såklart Emil. Vi har ätit, sen har vi fikat för att sen, tillsist, äta lite mer. Däremellan har vi hunnit med lite bad, bastu, bubbelpool och en och annan lek. Det har blivit en riktig uppladdningsdag helt enkelt och förmodligen den sista vilodagen innan vi kommer fram till Haparanda! (Vilket vågat move att säga så redan nu!)

Men nu till det här ”tragiska” med den sista midsommaren. Jo, en utav de stora anledningarna till att jag verkligen ville åka upp hit i år till midsommar är att det nu beslutats att huset ska säljas och det därför med största sannolikhet är den sista midsommaren i Piteå för min del. Men det var mig en riktigt bra en! Att få spendera den med familj och vänner, samt framförallt få leka med lilla brorsdottern är värt alla vilodagar i världen. Och är det något paddlingen har lärt mig är det att var en bosätter sig inte spelar så stor roll. Det viktiga är vilka du har omkring dig.

Så nu får det vara slut på detta lite lätt onyktert känslosamma inlägg och här kommer lite bilder från dagen istället 🙂

DSC_1424 (1)

Emil sjukt nöjd över sin snurriga isglass. Frågan är om han är lika snurrig? (kolla bara på bordet)

DSC_1862

Bland annat denna lilla flaska med ormar i! Den förblev dock oöppnad.

DSC_1850

Midsommarstången byggde vi i lagom storlek så att det är enkelt att klä den. Förresten, vi hade suveränt väder som ni ser 😉

DSC_1860

Ett av alla förtäringstilfällen.

DSC_1866

Och lite lek i bubbelpoolen han vi absolut med också! Samt grymt skön vattenmassage. Nu kommer det gå snabbt framåt!

 

Dag 68 – In i dimman

Sträcka: Lillgrundet – Norrbyn
Distans: 44 km

Idag har vi i princip bara paddlat överfarter. Vi inledde med en drygt 2,5 timmar lång etapp, stannade vid udden vi passerade och åt lunch, för att sedan göra ytterligare en 1,5 timmar lång överfart.

DSC_1819

Morgonpromenad bland skären. Tekniskt sett står jag på en annan ö och tar bilden, även om det bara krävdes lite lätt skuttande vadning för att ta sig emellan dem.

När vi gjort klart den andra passagen så smög sig en tjock dimma på oss, och även om vi kunde följa land ett tag så såg vi mest konturer av öarna som vi paddlade förbi. Vi hoppades att det skulle lätta lite inför dagens sista överfart, men inte ens när solen stundtals lös igenom molntäcket så verkade den ge vika. Vi tog ut en kompasskurs och tänkte att det löser sig nog.

DSC_1829

På väg in i dimman. Idag var första gången som vi inte såg land när vi paddlade, för även om vi tidigare varit över en mil från närmsta land så har vi alltid kunnat se svaga konturer vid horisonten.

DSC_1833

Efter nästan 1,5 timmes paddling kände vi att vi borde stöta på land snart, och rätt som det var så fick vi bromsa och svänga 90 grader när en ö uppenbarade sig ur diset.

DSC_1835

Utan att veta exakt vart vi var så började vi följa land, och efter ett tag klarnade vår position (till skillnad från sikten).

DSC_1838

Emil lyckades till och med gå på grund i dimman, hehe.

Eftersom vår plan var att fira midsommar i Piteå så behövde vi förvara kajakerna någonstans under morgondagen medan vi åkte dit. Lösningsorienterade som vi är gick vi iland vid första hus som dök upp och förklarade situationen med våra charmigaste röster. Eller ja, Emil paddlade oblygt fram och ställde en fråga som är ganska svår att svara nej på. Som tur var möttes vi av en trevlig man som sa att det självklart gick bra! Tänk vad folk är snälla!

DSC_1839

Charmtrollet ropar efter någon som skramlar inne på land.

Ett samtal ringdes, och en liten stund senare blev vi upphämtade. Efter en mellanlandning i Umeå styrde vi sedan vidare mot Piteå, och här sitter jag nu och bloggar i vår nya lyxsvit. Jag kan faktiskt inte säga att utsikten är mycket sämre än vad vi är vana vid! Hur, var och med vilka midsommar ska firas överlåter jag till Emil att berätta!

DSC_1842

Hur gjorde folk innan mobiltelefonen egentligen? Flaskpost? Eller var planering, framförhållning och tidspassning bara något som alla behövde bemästra? Tur att vi inte gjorde vår paddling då i så fall…

,

Dag 67 – 2000 km!

Sträcka: Ulvön – Lillgrundet
Distans: 48 km
Total distans: 2013 kilometer!

Nu har vi alltså paddlat över 2000 km, eller 200 mil för er som hellre pratar mil (och inga sjömil här inte!). Det betyder att vi har paddlat en distans som är längre än hela Sverige. En distans som om du skulle sätta dig i bilen och åka från Stockholm, söderut, skulle du ta dig igenom hela Tyskland och hamna någonstans i norra Italien.

Det är helt enkelt ganska långt och jag tror att vi ska vara ganska stolta över att ha kommit såhär långt. Men än är det en bit kvar och förhoppningsvis fortsätter denna fina medvind vi haft idag att följa oss och vi får njuta hela den sista biten till Haparanda.
(uppenbarligen har jag lite idétorka idag då jag inte kommer på något mer att skriva… ni får hålla till godo!)

DSC_1784

Dagens lyxfrukost som dessutom förtärdes vid ett bord!

DSC_1382 (1)

Redan innan vi lämnade västkusten konstaterade vi att vi måste äta glass när vi kommer till Ulvön, oavsett väder. Kolla bara så nöjd Emil ser ut!

DSC_1387 (1)

Det här med fina klätterklippor är något som får oss att bli extremt sugna på att klättra! Emil gör här ett tappert försök på att bota klätterabstinensen genom en fin travers.

DSC_1807

Det är en fröjd att se vindkraftverken peka rakt mot en när kajaken glider fram längst vattnet! Medvind är något vi saknat!

DSC_1809

Här sitter jag nu, på min stol och bloggar samt äter chips. Emil fixar med något som jag inte vet vad, eller just nu pratar han i telefon faktiskt. Om vi orkar kanske vi ska podda idag också. Vi får se. Annars kommer det nästa vecka.

 

Dag 66 – Två Ulvön på Ulvön

Sträcka: Grönsviksfjärden – Ulvöhamn
Distans: 40 km

Fördelar med att paddla en Melker Ulvön:
Helt plötsligt kanske det finns en superskön varmdusch och fantastisk trerättersmiddag som väntar på ön Ulvön vid Höga kusten.

Nackdelar med att paddla en Melker Ulvön:
Middagen kan bli så pass trevlig att datorskärmen blir suddig och bryggan lutar.

DSC_1739

Morgonens perfekta sjösättningsplats!

DSC_1364 (1)

Högbondens fyr, Sveriges näst högst belägna, uppe i molnet och på andra sidan ön. Vi kände oss inte mindre turistiga för det inte!

DSC_1756

Lite expeditionsväder och gammal sjö var dagens tema.

DSC_1761

Laaayback

DSC_1765

Schema för ankomst till hamn: 1. Duscha 2. Slå upp tält på bryggan bredvid poolen 3. Ät chips som om du ägde stället

DSC_1774

Ganska sjysst tältplats ändå.

DSC_1781

Blicken säger allt. Tack Hotell Ulvön och Melker Kayaks för den suveräna middagen!

,

Dag 65 – Hej Höga kusten!

Sträcka: Skarpudden – Grönsviksfjärden
Distans: 44 km

Idag kom vi tillslut tillbaka in i våra gamla hederliga rutiner med paddling 10-18. Som om inte det vore skönt nog bjöds vi dessutom på medvind åt rätt håll (vi har börjat kalla motvind för ”medvind åt fel håll”) samt så kom vi in i det vackra Höga kusten. Eller jag tror i alla fall att det är vackert. Det kan dock bero på att vi haft sol och medvind vilket får en att uppskatta det mesta lite mer.

Hur som haver passerade vi idag Härnösand vilket skulle kunna klassas som porten till Höga kusten söderifrån. Här stannade vi till för lunch och passade på att fylla på vattenförråden innan vi begav oss vidare norrut. Vi flög framåt i fin fart längst Hemsön och såg den där bron med Sveriges längsta brospann (längd mellan pelarna), även kallad Höga Kusten bron, innan vi tillslut svängde in här i Grönsviksfjärden för att söka plats för natten. Planen var att gästa ett utav vindskydden på Höga kustenleden men då stranden var alldeles för stenig och vågutsatt valde vi att sticka över till andra sidan istället och hittade en fin klipphäll med bra utsikt och kvällssol. Nu när jag lyckats få in Höga kusten 5 gånger i ett stycke är det dags att låta inlägget gå mot sitt slut och helt enkelt konstatera att när en är i i Höga kusten är mer eller mindre allt döpt efter det.

God natt!

DSC_1711

Så här kan det se ut en vanlig morgon då solen skiner och vi ska äta frukost. Den lite lätt annorlunda klädseln, shorts och dunjacka (eller ja, syntetjacka) brukar vara det vinnande konceptet.

DSC_1719

Där, långt borta i fjärran kan ni (om ni tittar riktigt noga) se Höga kusten bron!

DSC_1728

Vid kvällens lägerplats hittade Emil en egen liten pool för sin kära kajak.

DSC_1735

Här sover jag ikväll. Tarpen är uppsatt för det ryktas om regn imorgon bitti och med ett extra tak kan jag kolla på utsikten utan att riskera att få in vatten i tältet 🙂